Angående Sture Bergwall – före detta Thomas Quick – har jag sedan jag såg en vallning av honom på teve vetat att han är oskyldig. Detta är rätt länge sedan, kanske var det ett av de första program som tog upp hans eventuella oskuld, jag tror mig minnas att Hannes Råstam var med men är inte säker. Förmodligen slötittade jag och typ strök eller städade medan jag såg på teve. Det visades en rätt lång sekvens där han tillsammans med ett stort uppbåd vallades på en plats där han skulle ha mördat någon.
Hur kan ni tro att detta är på riktigt? tänkte jag. Hela alltet var en show, så uppenbart på låtsas, så tydligt att Quick iscensatte det som förväntades av honom. Och jag tänkte direkt på bilden ovan, föreställningarna med hysteriska kvinnor som suggererades till sitt tillstånd av en psykolog och en klunga människor som förväntade sig få se något obehagligt men intressant – väntade sig att få se in i en störd människas psyke.
Vilket de sannerligen fick, fast på fel sätt. Quick snubblade runt, hög som en drake på något utskrivet knark, skrek och bar sig åt. Sa att han åter kände djävulen när han var på platsen och vrålade typ ”jag ska äta barnets själ”. Han ramlade i backen men psykologen och en annan person mer eller mindre bar fram honom. Hela tiden undlät han sig flåsande ljud som ett monster inför den tysta skaran människor.
Han spelade rollen av galen mördare som i en riktigt dålig film. Inget konkret kom fram, vilket ju borde vara grejen med vallningar, han skrek att han måste få döda för han skulle komma åt offrets värme eller nåt. Förvisso kan ju även sådana människor mörda men det som skedde var så typiskt framsuggererat hittepå.
Långt mer fasansfullt än Quick i de där scenerna, för att det är på riktigt, är Lambertz och van der Kwast karaktärer. Personer satta, och betalda för, att upprätthålla rättssamhället är mer angelägna om sin egen prestige och att ha rätt än att få fram sanningen. Otroligt hur mycket fel person på fel plats kan ställa till med.
Claes Thureson
24. August 2012 at 19:39Jag kan rekommendera Sten-Ove Bergwalls bok “Min bror Tomas Quick. En berättelse om det ofattbara.” Det han skrev ställde den offentliga bilden av Quick på ända, ändå verkade han också tro att Quick begått brotten. Eller kanske inte alls. Att läsa boken idag måste vara ännu mer förvirrande än det var förut.
Jenny Maria
24. August 2012 at 22:01Tack för tips. Det måste ha varit fullkomligt förfärligt för hans nära släkt att behöva bevittna det här. Inte konstigt om de trodde att det var sant. Det tror man väl när någon erkänner?
Håkan
30. August 2012 at 16:28Vansinne.
Jenny Maria
30. August 2012 at 17:02Faktiskt.
Stan
31. August 2012 at 20:53Har du inte valt fel yrke? Du borde väl ha blivit kriminolog med tanke på den förmåga du besitter. Bara genom att titta på TV kunna avgöra om en person är skyldig eller inte är långt mer än nån annan skulle klara av. Stort !
Jenny Maria
31. August 2012 at 21:16Ja, du har rätt. Kan du ordna det?
Nä, tyvärr, jag tror inte jag är så ensam. Som jag förstår det är det relativt vanligt bland kriminologer att anse att en person som inte kan ge några konkreta detaljer vid en vallning förmodligen är oskyldig. Och det verkar på något vis, hmmm – hur ska jag beskriva det, logiskt?
Och jag är inte säker på att jag har valt rätt yrke. Mitt yrke liksom kidnappade mig. Valde du ditt?
Stan
31. August 2012 at 21:42Var befann sig dessa kriminologer när Quick vallades? Hur är det möjligt att missa uteblivna logiska sammanhang om man vill framstå som seriös?
Jo, jag valde mitt låglöneyrke och är fullkomligt ointresserad av karriär och makt. Är du?
Jenny Maria
31. August 2012 at 22:00Hm, jag är intresserad av makt. Men ointresserad av att vara påträngande och bestämma över andra.
Och vet inte riktigt hur man gör när man gör karriär. Det verkar, för mig, tillräckligt svårt att navigera sig fram i vardagen.
Stan
31. August 2012 at 22:17Makt korrumperar. Motbjudande.
Kan man skriva så här eller är det obegripligt:
“Hur mörk var den sorg de vojade på?” . Vill försöka få fram den karelska tonen
Jenny Maria
31. August 2012 at 22:23Jag är Nietzschean. Allt vi gör, gör vi för makt. Men inte främst makt över andra, främst den över oss själv.
Hm, ja jag kan omedelbart förstå meningen och det finns ett driv i ordet “vojade” – den närde deras svårmod liksom. Den karelska tonen vet jag tyvärr inte mycket om.
Stan
31. August 2012 at 22:45Ja, just det där utdragna drivet ville jag få tag i, känslan av en sorg som kväver alla ord. Det kanske kommer att funka.
Jenny Maria
1. September 2012 at 08:45Är du författare?
Henrik
18. October 2012 at 08:21Vad gör inte en narkoman för att få tag på narkotika. En narkoman blir “mördare” för droger och uppmärksamhet.
Han blev snabbt bättre, när han inte fick droger.
Jenny Maria
18. October 2012 at 19:01Ja, det också.