Ännu en seger för Ockham!

tidigare idag

Trots ihärdiga försök lyckades jag inte starta min dator.

Se här en anmälan som jag har gjort för Hufvudstadsbladet angående Sörlin och Ekströms bok Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle. Hasta ut och köp den i julgåva till de du känner som gärna läser något förståndigt, bildande och roligt. Boken är till de humanistiska disciplinernas försvar tänkte jag skriva, men det är ju inte sant. Resonemanget innebär mer att humaniora inte behöver försvaras, utan förklaras. Författarna styr upp varför dessa ämnen hamnat i kris och att vi bör betrakta dem som likvärdiga till exempel naturvetenskap och teknologi. Jag håller med. (Även om kopplingen inte är kausal misstänker jag att humanioras allt lägre samhällsstatus är en av orsakerna till svenska skolans försämrade resultat.) För all del blir inte alla smartare av slika studier men rätt många blir mindre endimensionella och det är allt man kan begära.

Nå, det var under sådana studier, filosofiska närmre bestämt, som jag lärde mig om Ockhams rakkniv, vilket bereder mig nästan daglig glädje. Ockhams rakkniv är ett filosofiskt begrepp som i kort går ut på att den mest sannolika förklaringen också är den sanna. ”Men asså seriöst, det inser man ändå” kanske ni invänder. ”Inte behövs något begrepp?” Ja och nej. Själv har jag intuitivt känt att det som verkar mest sant också är det, men så fort något systematiseras och får ett namn så förstärks funktionen. Jag kallar det Le Guin-effekten. För i Ursula K. Le Guins bokserie om Övärlden så kan man behärska något om man känner dess namn och så tror jag det är.

Låter det högtravande? Rakkniven är utmärkt just till vardagens felsökningar och problemlösningar. Jag ber till exempel mina kids vid diverse uppgifter att plocka fram rakkniven. ”Börja med att väga och mäta dina ingående premisser” säger jag ”och var medveten om att det kan finnas flera vägar ur något, men ibland är en enda ’grej’ sann eller bäst”. Jag säger ”betrakta vilka ingående storheter du har att laborera med”, för att tänka handlar ofta om att se, om att ha god varseblivning. Ordet storhet är bra just för att det är så odefinierat och kan användas i okänd storhet, sådant man inte känner till – vad som helst – men som finns och påverkar.

”Säger du så till dina barn?” Ja, och till exempel min son tycker ibland jag är fånig men han förstår vad jag menar och jag gillar att barnen tidigt begriper epistemologi och akademiskt språk. Det ingår nämligen i planen jag har om att lära dem att inte rädas det som kan tyckas obegripligt. Ingen kan italienska första gången hen hör det.

Till saken: När jag kom hem igår kväll från Willa Holmas förlags perfekttrevliga släppfest för Den vindlande vägen och lilla grodan kunde jag inte starta min dator. Oh, the panic! Nog backar jag upp hyfsat ofta och även om man nästan alltid kan rädda saker från hårddisken så orsakar trasig dator så mycket besvär. Att byta dator är som att byta en del av sin kropp och jag har dessutom ett viktigt möte via Skype i morgon.  Ni förstår, jag var så ledsen att jag när som helst hade kunnat börja grymta.

Datorn är en MacBook Pro, något över fem år, och det var sladden som först tycktes vara sönder för den lös inte grönt och förde alltså inte ström. När jag prövade med andra mac-sladdar i hushållet, nyare sådana till mindre datorer, som såg likadana ut i fästet så lös dessa grönt men min dator förblev ändå död. Även om spänningen i de olika aggregaten/sladdarna/laddarna (jag märker att de har flera namn) var olika så sa många på Twitter, där jag frågade, att det skulle fungera bra med nya också till en äldre dator. Förutom Inslag som trodde att jag möjligen behövde motsvarande den spänning som fanns i originalsladden.

Situationen var bedrövande. Mycket, utifrån mitt perspektiv, tydde nu på att datorn var sönder.  Men, rakkniven ”sa”: det mest sannolika är att det är sladden, eftersom det är osannolikt att en dator fungerar felfritt i nästan sex år är för att lägga av precis samma dag som sladden inte längre för ström. Alltså fanns det någon, för mig, ännu okänd storhet som orsakade att den inte gick igång.

Innan det blev bra skulle det bli värre. Vi for till MediaMarkt och en tjej i Apple-disken kom med domen: alla mackar fungerar med alla mac-sladdar, sa hon och kopplade min dator till en sådan laddare jag försökt med hemmavid. ”Stendöd” sa hon och meddelade att den var tvungen att komma på reparation.

Ibland tror jag att intelligens kan vara ”bara” det att personer dröjer lite längre för att bestämma sig angående något, ”bara” är lite mer öppna och medvetna om att de kanske står inför något okänt och därför använder systematisk felsökning. Tjejen var vänlig men hon var från början säker på att alla sladdar fungerade med alla datorer och att problemet fanns hos datorn. Och hon var trovärdig. Jag tänkte att om hon aldrig hört om någon med samma problem så finns det kanske inte, det är min dator som är sönder. Å andra sidan (ursäkta arrogansen) är jag själv nästan alltid bättre än folk på till exempel diverse supporter.

Jag var modfälld, men på grund av rakkniven ville jag ändå få en second opinion. Vi, min sambo och jag, gick till Kjell&Company och bad försäljaren plocka fram ett aggregat med samma spänning som min originalsladd och voilà så gick datorn i gång!

Lärdomen är att alla macar INTE fungerar med alla mac-sladdar och för att veta det bör du studera filosofi.

Överlycklig andra advent på er.

THERE ARE 13 COMMENTS ON “Ännu en seger för Ockham!”

Fransyskan H

9. December 2012 at 20:23

Âh, men! Du gör min kväll!

Gunnar Strandberg

9. December 2012 at 21:06

En annan slutsats man också kan dra av det här fallet, parallellt s.a.s., är att fråga om råd på Twitter är ungefär lika träffsäkert som att fråga en främling om vägen i en främmande stad på ett främmande språk…

Jenny Maria

9. December 2012 at 21:13

Tack Fransyskan!

Haha, men Gunnar jag har faktiskt fått hjälp där rätt ofta. Denna verkade dock svår. Risken är väl att man tror att folk har rätt.

Gunnar Strandberg

9. December 2012 at 21:24

Försök till skämt bara : )

(Finns såklart massa kunnigt folk som anv. Twitter.)

Tänker att sådan vardagslogik också borde vara ett skäl gott som något att studera matematik; många tror ibland att matte bara handlar om att “räkna” vilket det ju långt ifrån gör. Det jag mest av allt lärde mig på KTH, som stannat kvar (av Maxwells ekvationer eller tensoranalys minns jag föga) är att formulera, avgränsa och lösa problem, och det går såklart att applicera på väldigt mycket annat än matematik, fysik etc.

Jenny Maria

10. December 2012 at 09:48

Jag vet Gunnar! Men du har rätt i ett avseende. Jag drar mig ofta för att fråga, för de som kommer till ens hjälp är ofta personer som inte vet bättre än en själv men som gärna vill vara hjälpsamma. Och det är ju svårt att klaga på.

Angående matematik tror jag du har alldeles rätt, det är superbra för tänkandet generellt. Och analytisk filosofi ligger ofta rätt nära matten. Det handlar ju om logik och matematik kan ju vara ren logik. Och man lär sig sannerligen något om hur det fungerar. Jag har länge tyckt att de kanske borde ha mer logik och analytisk filosofi i grundskolan. För det är en bättre grund för mer komplicerad matematik.

Claes Thureson

10. December 2012 at 21:21

Vad roligt att du skriver igen på din blogg, jag har saknat texterna som tar mig till ställen jag aldrig annars hamnar. Jo, så är det.

Ockhams rakkniv gillar jag, men lärde mig att det var principen att förenkla och ta bort allt onödigt i en förklaring till ett fenomen. Inte att det mest sannolika är det mest sanna. En annan variant på att beskriva rakkniven är att en enkel förklaring är mer rätt än en komplicerad, men då accepterar man inte komplexitet.

Matematik är fint. Men det förstod jag inte förrän jag pluggade på högskolan i Luleå och fick förmånen att bli undervisad av Andrejs Dunkels. Hans stora arbete var att få teknologer att förstå att matematik inte handlade om svarsproduktion (Dunkels gjorde egna matteböcker, och i de första upplagorna fanns inget facit men kraven från studenterna på ett facit i böckerna blev för stort så han la till det sedan). Istället var det vägen framåt, inte svaret på slutet, som var det viktiga och ännu mer att förstå att matematik både är en metod och ett språk. Åh vad jag har haft glädje av insikten att matematik är ett språk. Det låter som att Gunnar Strandberg fick samma insikt på KTH.

Datorsladden: Många vill producera det rätta svaret, och i ivern att nå dit först dristar man sig inte för att gissa ett svar istället för att arbeta sig fram. Har man tur prickar man det som är rätt i facit. Men det händer också att det är fel i facit.

Jenny Maria

11. December 2012 at 22:42

Tack Claes! Vilken otroligt fin komplimang!

“Ockhams rakkniv gillar jag, men lärde mig att det var principen att förenkla och ta bort allt onödigt i en förklaring till ett fenomen. Inte att det mest sannolika är det mest sanna. En annan variant på att beskriva rakkniven är att en enkel förklaring är mer rätt än en komplicerad, men då accepterar man inte komplexitet.”

Jag förstår men håller inte helt med. I alla fall inte det där om att man inte accepterar komplexitet.

Jag känner helt igen era beskrivningar av matematik. Det är ett språk, ett språk att lära. Jag tänker ofta på att jag skulle vilja studera mer matematik men när?

Och precist om datorsladden. I vår iver att komma fram till ett svar så förhastar vi oss. Som om vi inte bryr oss om rätt svar. Bara ett svar.

Claes Thureson

12. December 2012 at 21:10

Slarvigt uttryckt när jag skrev att man inte accepterar komplexitet. Så behöver det förstås inte vara. Men den enklaste förklaringen till en observation behöver inte vara den sanna.

Jordens form är uppenbart huvudsakligen platt. Solen roterar runt Jorden, månen likaså. Plus stjärnorna. Det är de enkla förklaringarna, men de sanna är mer komplexa. Flogiston är ett ämne som inte finns, men teorin om dess existens förklarade varför vissa material kunde brinna – de innehöll flogiston.

Men jag har känslan att felaktiga enkla förklaringar stiger i komplexitet när verklighetens observationer ska rymmas i den enkla förklaringen. Då vinner plötsligt rakkniven!

Jenny Maria

13. December 2012 at 12:53

Intressant och välförklarat. Men jag tycker nog att detta att rensa bort alla ovidkommande förklaringar, man kan kalla dem brus, eller att hitta den mest sanna förklaringen bland en massa brus är lite samma sak. Eller, hur menar du?

Somligt är ju mycket svårare än annat. Fallet med datorsladden, är ju ganska enkelt. När det gäller flogistone är deså intressant hur människan tänker, att man lägger till något och då hamnar fel. Men vad visste man utifrån tidens omständigheter? Då var det rätt logiskt. Men ändå inte enligt Ockham.

Mats Carlsson (@LilleMats)

13. December 2012 at 22:17

Ett bra sätt att snabbt förklara/exemplifiera Ockhams rakkniv är att använda en parafras på begreppet, Hanlons rakkniv.

“Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity.”

Jenny Maria

14. December 2012 at 13:51

Åh så bra! Jag kände inte till det. Men har alltid tyckt så. Också för ens egen skull. Livet blir så smärtsamt när man tar obetänksamhet eller ren dumhet som intäkt för ondska.

Gilla

18. December 2012 at 15:41

Tack Jenny! Du skriver så bra om intressanta saker. Jag har haft en liten paus från internet, visserligen främst Facebook, men tyvärr är det också sånt här man går miste om då, och det vill jag absolut inte längre. Detta berikar och inspirerar. “Alltings mått” ska jag köpa till mig själv i julklapp, och ska sedan försöka använda Ockhams rakkniv för att försöka hitta förklaringen till varför jag antagligen inte kommer ta mig tid att läsa den. Och när jag står där med svaret, så kommer jag förmodligen läsa boken. Eller leta efter nya tips på din blogg. Kram på dig och god jul – kloka, roliga och välformulerade du.

Jenny Maria

26. December 2012 at 21:39

Gilla, jag vet att du inte tror mig för du är så ödmjuk men jag har alltid betraktat dig som en naturligt, god tänkare. Ofta när vi arbetade ihop brukade jag försöka ta efter hur du portionerade ut din energi.

Och du går inte att lura. Inte för att jag har försökt men vissa går bara inte att lura. Du ska absolut köpa Alltings mått, jag tror du kommer att tycka mycket om den.

För övrigt saknar jag dig.

COMMENT ON THIS POST




    Archive