Ulrika

Jag har sett henne på tv och håller med om att hon tycks vara seriös. Hon ger också ett aningen kallt intryck. Om man inte får skylla ifrån sig ibland, utan måste kunna ta ansvar för allt, agera etikskt och moralist korrekt all day long, så kanske det krävs en distanserad lite kylig front mot sin omvärld. Ja, även inåt, för varenda en av oss har väl behov att få säga ” det var inte mitt fel” ibland?

Din blogg är fantastisk! Intressanta texter och det du fångar genom kameralinsen visar på att du har en blick som ser längre.

Jenny Maria

Hej Ulrika,

Jag gillar hennes engagemang och den där känslan av uppriktigt sökande efter kunskap, min erfarenhet är att det är sällsynt till och med inom universitetet. Programmet i P1 visade en sammansatt och spännande människa.

Visst kylighet har ju sin plats i de fall det innebär en klarare bedömning men ofta tycker jag att människor utsätts för omständigheter som är bortom deras kontroll – Heberlein säger i och för sig inte motsatsen.

Men hon tror inte på altruism, trots att hon verkar ha anti-konsekvensialistiska intuitioner och en kristen värdegrund men det är väl inte omöjligt.

Ja, ja, bla, bla, bla…

Tack snälla du för din komplimang. Jag försöker. ☺

Ulrika

Jag har nu lyssnat på programmet. En helt annan bild framträder mot när jag såg henne på tv. Skäms lite för att jag gav henne etiketten “kylig”. Den stämmer inte och är i vissa fall berättigad…precis som du skriver.

Jenny Maria

Vad kul att du lyssnade på programmet. Det är toppen att man kan det nuförtiden.

I etiska meningsutbyten finns det en falang – ofta den största – som liksom Heberlein förkastar oegennytta av olika orsaker. Argumenten kan vara att det inte existerar något sådant som altruistiska handlingar, att dessa grundar sig i själviskhet och är än värre än regelrätt egoism eftersom det också är hyckleri (det förekommer säkert), eller att altruism finns men är mjäkig och svekfull och att det är bättre att finna kontraktualistiska lösningar för att stödja moraliska handlingar.

Men min intuition vill göra gällande att människokärlek förekommer. Känslan av medlidande – ”även om jag förstör mitt eget liv måste jag ingripa i den här situationen för att hjälpa någon annan”. Som när enstaka amerikanska soldater vägrade döda civila, när barn ingriper mot mobbing eller när ”whistle-blowers” biter den hand som föder dem för att göra det rätta. Kanske är jag naiv, men jag har stor respekt för sådana personer och tror att betingelsen för ett dylikt handlande har med oegennytta att göra.

Personer som stänger dörren för altruism kan jag uppfatta som kallsinniga, men det kan ju vara fel.

jenny

Ja men där ser man! Du HAR kommentarer! Heja!

Ulrika

“Människor orkar så lite…”. Var det inte så hon sa, iaf nåt i den stilen. Tänkte på det där. Lite mer altruism och vi skulle kanske orka mer. Men vågar vi chansa på andras oegennytta? Heberlein tycks inte göra det och till viss del förstår jag henne. Men min fråga är om vi har råd att inte chansa? Mer kyla och kallsinne är inte vad världen behöver.

Jenny Maria

Tack Jenny – jomen numera håller man ju sig med kommentarsfält.

“Heberlein tycks inte göra det och till viss del förstår jag henne.” – Jovisst Ulrika själv delar jag Schopenhauers pessimistiska inställning till människorna.

Ha en bra midsommarvecka.