Jag har åkt dit vid flera tillfällen, men misslyckats. Så frustrerande att se med ögat att ”här finns det bilder” men inte lyckas ”få tag” på dem. Endera har det blivit foton av ful-piktorialistisk karaktär med motiv som stenhus, slott, ormbunkar och klätterrosor eller ”vanliga” bilder, flacka, utan ljus eller nerv. Irriterande att inte lyckas fånga något av värde och man vet att det beror på en själv.

Jag har en teori om att natur är det svåraste att fotografera – en bild av en blomma måste vara fantastisk för att alls vara bra (?). Blomman måste ”tillverka” sin egen magi, bära sin egen historia, den får inte de automatiska fördelar som människan eller det kopplat till människan får på bild.

Ett speciellt ljus smög sig på den dagen – innan-ovädret-ljus, men mer cyan än vanligt. Ljusets ton har i varje given stund en rad olika komponenter. Vid det här tillfället var det något med molnen och sommargrönskan som om dessa två ”positioner” studsade ljuset mellan sig. Jag använde stativ, ƒ 22 – det blåste och jag hann bara få tre som jag gillade innan det började vräka ner.