Kärnfamiljen var aldrig ett projekt, eller ens en tanke. Jag träffade en snygg kille, blev kär, skaffade barn, först ett, sedan ett till och så ett tredje – rätt planlöst.
Fotograf Per-Anders Jörgensen tog de här bilderna.

Jag skrev texten igår.

Jaha fredag, jag äter puffat ris direkt ur påsen och betraktar katterna som är uthällda pälspölar i soffan. Jag har krampaktig musarm, mitt hår är fett och tovigt som en matta eller kanske mer som filt – sådan där filt som antroposoferna ägnar sig åt att filta. Dessutom luktar jag svett och det är enligt min mamma DET VÄRSTA en kvinna kan göra. Låt mig bara jobba mig ur detta så ska jag tvätta mig, städa, motionera och skaffa ett socialt liv…

Har ni läst jämställdhetsdebatten på Newsmill? Det är väl en fortsättning på den diskussion Maria Svelands Heliga familjen gav upphov till. Jag fostrades i en miljö där kvinnorna samlades i köket för att diska medan männen söp och bröt arm i vardagsrummet. En god kvinna var en fluffig martyr, att vara vulgär eller bara baka två sorters kakor till ett kalas, som min moster gjorde, kunde innebära förskjutning. Män, fick jag lära mig, är hopplösa typer som kan utnyttjas för sexuellt umgänge och barnalstring och håller de sig utanför fängelse får man vara nöjd.

Frågan verkar vara om man kan gnälla sig till jämlikhet, ”tro inte att du kan gnälla dig till jämlikhet” – ska jag säga till min sambo nästa gång han ber mig diska.

På fredagar väntar jag på min son när han är på musiklektion, jag sitter i skolsysters soffa och läser. Just nu ”Truth, a Guide for the Perplexed” av Simon Blackburn. I index sökte jag efter David Hume och fann en spännande Hume-teori som Blackburn återger. Hume spekulerar i varför soldater är modiga, generösa och mer moraliska än präster, vilka Hume anser vara korrumperade. Orsaken till detta är den kontext de olika ”yrkesgrupperna” rör sig i, sammanhanget bäddar för att olika egenskaper utvecklas. Präster, menar Hume, ägnar sig åt att vara förmätna och lögnaktiga, de är fast i; ”continual grimace and hypocrisy”. Detta förstör deras läggning och ärbarhet och ”makes an irreparable breach in their character.”
Alltså bör man söka sig till en miljö som stöder ens hederlighet. Vad tycker ni om det här?

Idag lurade min dotter i mig att det var ”Rotvältans dag”, jag hann minsann bli upprörd – ”nu får de FAN lägga av” (liksom) – innan jag förstod att hon skojade.

Jag drömde att polisen var här och fotograferade alla mina kameror, framför allt min Pentax och att fönsterna inte gick att stänga för magnetlåset (?) som håller ihop dem var sönder.

Två tonårstjejer passerade utanför mitt köksfönster när jag gjorde kaffe. De var klädda för fest, den ena glänste i lila, den andra i kritvit kort klänning mot Paris-Hilton-bränna. Bakom dem landar två skator på ett förrådstak, med svarta näbbar börjar de i rasande takt slita upp blöta blad ur stuprännan som om de planerat det sedan länge, de turas om; den ena skatan, den andra skatan… kanske hade de ett avtal. Festklädda tjejer går förbi, ovanför dem en liten fontän av blöta höstlöv orsakad av två skator – det hela var över på en sekund.

Min mormor har varit arg i hela sitt liv, idag ska jag till henne för hon har fyllt 97 år och jag kan lova att hon bakat mer än två sorters kakor till kaffet. Nio barn, över trettio barnbarn och oanständigt många barnbarnsbarn är hon upphov till.