I bilden målningen “Homo Economicus” av konstnär Yngve Rådberg från boken ”Yngve Rådberg” avfotograferad på mitt soffbord.
Min väninna sa en gång att om jag och Robbie Williams träffades skulle vi bli goda vänner. Det hade jag aldrig tänkt på men när jag gjorde det så förstod jag att hon hade rätt. Av märkliga orsaker kan jag identifiera mig med Robbie Williams. När jag kör bil och det kommer en Robbie låt, typ ”I just wanne feel…” så händer det att jag kör in till kanten, höjer volymen, vevar ner rutan och går ut och ställer mig och spanar över omgivningarna medan jag lyssnar och känner ”jag vet precis vad han menar”.
Så är det, men tyvärr ganska sällan, att en människa, en bok, ett fotografi, ett dansnummer, ett konstverk, ett argument ger en känsla av att man själv förklaras. Någonting i framställarens temperament och karaktär passar, man har kommensurabla begreppsscheman åtminstone med någon.
Så kände jag med Yngve Rådbergs utställning “Bokslut” på Dunkers Kulturhus som jag skrev om för Kvällsposten, texten finns här.
Cirkel-diagrams-mannen – jag vet vad du menar, Yngve.
Kanske kan jag och Yngve och Robbie vara kompisar?
The One and Donny
15. October 2008 at 10:45Blir du inte försenad om du måste stanna bilen “hela” tiden? Även om det var en väldigt fin mental picture du målade …
Jenny Maria
15. October 2008 at 11:06Jo det har faktiskt hänt en gång när både Robbie Williams ”Advertising Space” och Eminems ”Stan” spelades.
Julia
16. October 2008 at 07:09Det är något med bilden som får det att se ut som att det är ett hål i boken. Varje gång jag tittar. Kanske är det också matchandet av färg med bordet.
Jenny Maria
16. October 2008 at 07:51Det är ju samma färg julia – en synvilla!
Yngve Rådberg
16. October 2008 at 09:04Det är också en skugga målad under bildens överkant som bidrar till trompe l’oeil-effekten.
Yngve Rådberg
16. October 2008 at 09:06Vad bra det gör sig förresten, diagrammet ihop med Ledoux öga.
Jenny Maria
16. October 2008 at 14:15Ja Yngve, det är så med dina bilder tycker jag att de har en inmålad känsla av platthet och samtidigt en trompe l’oeill effekt, en nästan hotfull känsla av att komma betraktaren till mötes. Du verkar dessutom perfektionistiskt noggrann med skuggor och ljus.
Jag tänkte inte på diagrammet och ögat men indeed – det är ju samma form!!!
När jag jobbade som pressfotograf vill jag alltid gå till sådana där presskonferenser eller föreläsningar där det visades diagram och någon presenterade något, och det fick jag alltid för de andra fotograferna tyckte det var tråkigt.