Färgkodade ursprungsanteckningar, nu har det blivit artikel, hur gör ni när ni skriver?
Jag är numera stolt medarbetare på Helsingborgs Dagblads Kultursidor, här är min debut-text.
Sitter vid köksbordet i sambons långkalsonger och skriver om Platons “Lagarna” – en nyöversättning av Jan Stolpe – och det gör jag med höstlovslediga galningar omkring mig. Platon tycker att barn ska låta sig styras av sina föräldrar skriker jag efter att ha kommit med allehanda förmaningar om lugna lekar. Platon tyckte också att de med otur ska låta sig styras av de med tur men det säger jag inte, jag vill inte förminska hans trovärdighet just nu. Men min dotter säger ändå; hänvisning till falsk auktoritet– lär inte era barn kritiskt tänkande, de kommer att använda det MOT ER.
Har ni tänkt på att pengars värde är en godtycklig överenskommelse människor emellan, inte som då folk handlade med guld. Tänk om någon började ”äh det där är bara papper, jag vill ha en spann kål, att du rensar i förrådet eller lär mig InDesign som betalning.” Men det säger jag bara nu sedan jag av olyckliga anledningar tänkte på hur mycket stålar jag måste fakturera bara för att få ihop till hyran.
Den här bloggen dök upp bland mina inkommande länkar, kan någon berätta hur det där går till? Jag vill inte hitta fler spännande bloggar, sluta för fan skriva bra bloggar alla ni därute för jag hinner inte läsa.
Igår ondgjorde min mamma sig över att vampyrerna i “Sagan om ringen” skrämmer barnen.
anders
30. October 2008 at 21:18Wooa, färgkodade anteckningar, det har jag aldrig sett förut! Hur kom det sig att du började med det? Och hur gör du?
Li
30. October 2008 at 22:19Hurra för dig! Haha ja det är mycket därute som skrämmer en och annan. Tillexempel JAG (stackars bekant som räkade gå förbi precis) när jag upptäckte att nån (jag är för god för att skriva de onda ord som kom blixtrande ur mig vid tillfället för upptäckten) helt sonika TAGIT den fina pumpa jag och barnen köpt och hade utanför butiken. Vilka mammor har lärt sina barn att man gör sånt? Nä jag tror vi är prima morsor, helt enkelt, varenda en i min kära bekantskapskrets. Kram på dig och nu ska jag försöka låna en av dina bilder som är en favorit, till min blogg.
Li
30. October 2008 at 22:20Ja, rÅkade alltså. inte Ä.
jenny
31. October 2008 at 09:11hey hey, grattis till jobb! jag tänker härma dig o outa work in progress papper.
Platon är bäst, jag älskar platon, jag var tvungen att hoppa av idéhistoria en gång i tiden på grund av honom, kunde inte sluta läsa när de andra fortsatte framåt i tiden…Nu läser jag om “symposium”, Det han säger om Eros är så intressant, son till Poros och Penia
Jenny Maria
31. October 2008 at 10:41Jag väntar på att du ”outar” dina anteckningar Anders
Li, snodde de pumpan, vilka svin! Jag funderar; har de den hemma och njuter av den och liksom tänker ”åh en sådan snygg pumpa vi snodde – det gjorde vi bra”
Tack Jenny!
Jag föredrar Platon framför Aristoteles, vilket väl är dumt eftersom Aristoteles är den mer förståndiga. Men det är Platons beskrivning av en mysticism som jag alltid känt mig dragen till.
”kunde inte sluta läsa när de andra fortsatte framåt i tiden” – det pekar på en väldigt intressant personlighet, någon som verkligen studerar för kunskapen skull. Symposium har jag inte läst… tror jag.
Jag ska bort på din blogg och kolla. Jag är sjukt intresserad av andras skriv-process.
Gustav
31. October 2008 at 11:39Grattis till jobbet – låter jätteskoj!
Och hur kul som helst, det där med Platon och barnuppfostran! Man kan ju också låta sig inspireras av Thomas Hobbes och Machiavelli. Eller ska man som förälder snarare läsa Nozick och kollektivansluta hela familjen till Frihetsfronten?
Sara
31. October 2008 at 12:21Så mycket jobb och så är perfektionen ändå inte nåbar för oss i sinnevärlden
Fast jag är säker på att du är så nära idén om den ultimata Platonrecensionen man bara kan komma.
Varför måste man ha prenumerationsnummer tillgängligt när man ska säga upp en tidning?! Varför räcker det inte med ens personnummer?! Va! Extraerbjudande! Jag vill inte vara med längre!! Släpp mig!
Jenny Maria
31. October 2008 at 14:36Tack Gustav!
Ja, HD-kultur verkar hålla fanan högt och dessutom tycker jag red. Gunnar Bergdahl skriver mycket bra själv.
Hobbes och Machavelli – det blir hardcore barnuppfostran av det där! ☺
Om du har söner som växer upp i Lund befarar jag att de kommer att ansluta sig till Nozick ändå. Eller inbillar jag mig bara att det finns en Nozick-vurm bland unga män i Lund?
I ”Philosophy Now” fanns det en artikel för ett tag sedan skriven av en filosof med 9 (tror jag) barn och hur hon försökte tillämpa en filosofisk barnuppfostran men till största delen misslyckades – en rolig artikel.
Däremot har jag hänvisat till Kant och ”att man skapar sitt eget rike genom sina handlingar”. Jag ritade upp (väldigt fult) alla 4 formuleringar av det kategoriska imperativet.
Sara tror du det finns en perfekt recension i idévärlden? Skulle man i så fall kunna få titta på den? (Förmodligen betyder det att jag har dålig humor eftersom jag inte kan sluta skratta åt den tanken.)
Jag hoppas det blir bra – jag är aldrig nöjd – när jag inte längre är outhärdligt missnöjd får jag vara belåten. Först efter ett tag börjar jag gilla text eller bild jag själv åstadkommit.
Och nä Sara de (tidningar till exempel) släpper en inte, man behöver inte vara konspirationsbenägen för att känna sig klaustrofobisk av sådant där. Mitt tips är att spela galen – det hjälper i de mest skilda sammanhang.
Ulrika
31. October 2008 at 15:42Möjligen har vi nu under finansoro äntligen börjat inse att pengar inte har något värde. Jag vill slå ett slag för det värdelösa, där finns nåt beständigt som vi lätt förbiser i vår jakt på värdeökning och tillväxt varje minut.
Grattis till arbetet!
Jenny Maria
1. November 2008 at 11:25“Jag vill slå ett slag för det värdelösa, där finns nåt beständigt”
… det har jag inte tänkt på men du har ju faktiskt rätt.
Tack!
Karin you now me
1. November 2008 at 21:24åh, så härligt att se olika färger i texter man skall ta sig igenom. Jag är alltså inte ensam om detta. Jag gjorde likadant för att leka mig till intresset för vad som stod i det jag var tvungen att lära mig. Mina kurskamrater sneglade i mina anteckningar och texter och undrade säkert om jag överhuvudtaget lyssnade eller brukade allvar. Det gjorde jag ju….IBLAND! Det var i min superjobbiga studenttid där mycket skulle inläras, trots att man kanske endast var enkelspårig och trodde att det räckte med enstaka ämnen för att nå målet.
Så många omtentor jag gjort…och så mycket klotter. Jag kanske hade tillhört grafittigänget nu för tiden men isåfall med bilder som jag tycker är särskilt intressanta …inte den obegripliga texten de skriver. Nog om detta, färglägg gärna det som skall läras in, det hjälper, om inte, så kaske det väcker en när man råkar läsa något om och om igen för att förstå vadet står….kanske tänkte du inte som jag Jenny, men nåt måste ha fått dig att lägga färgen under tiden….
Kram på dig och det du gör och förmedlar!
Karin
Jenny Maria
3. November 2008 at 09:02Tack Karin!
Jaha där ser man – en till som färgkodar. Jag började nog också när jag började studera. Intressant att höra om en annan Karin, omtentor… verkligen!
Det skulle vara kul att se dig måla graffiti Karin. Det är väl inte försent? Det finns ju lagliga väggar!
Karin
3. November 2008 at 22:38joho du! omtentorna lärde mig nog saker som kanske inte annars hade fastnat.
Jag känner inte graffitin, den verkar så snitsig och enkel att spraya fram, jag är nog för omständig för att lyckas göra det klatschigt! Men oj, det hade varit varit kul- tänk en hel vägg! jag tycker de skulle anlita ungdomarna som kan det där, och låta de göra sina konstverk-så hade de kanske inte förstört så mycket.
Kristina
4. November 2008 at 22:38Har slarvat med mitt bloggläsande – hade annars gratulerat live i söndags. GRATTIS HELSINGBORGS DAGBLAD!
Jenny Maria
5. November 2008 at 10:00Åh Tack Kristina – jag lever på beröm.
☺