Efter Eisenstein

det-var-nastan-fullmane.jpg

Lund

Jag blev löjligt upprymd förra veckan då jag såg att inte bara jag skrivit om ”Efter Eisenstein” – aktuell utställning på Lunds Konsthall för Kvällsposten – utan också Boel Gerell.

Även om jag vet att det inte kommer att hända för det finns varken platsmässigt eller ekonomiskt utrymme så har jag alltid varit förtjust i idén om att i samma tidning vid samma tillfälle flera olika skribenter skriver om samma sak.

Nu får ni värsta listan här hur olika tidningar skrev om ”Efter Eisenstein”. Läs dem och se om ni kan dra några slutsatser om konstkritikläget, för allting blir tydligt när jämförelserna hopar sig.

Jenny Maria Nilsson för Kvällsposten
Boel Gerell för Kvällsposten
Sinziana Ravini för Aftonbladet
Carolina Söderholm för Sydsvenskan
Linda Fagerström för Helsingborgs Dagblad
Dan Jönsson för Dagens nyheter

Gustav Holmberg på sin blogg Fotografiskt.

THERE ARE 11 COMMENTS ON “Efter Eisenstein”

Tove

5. November 2008 at 08:02

Stämningsfull bild i mina favoritfärger.Har tyvärr inte besökt Lund men skulle säkert vara värt ett besök. Intressant att läsa och jämföra flera recensioner om samma sak. Det var flera kvinnor som uttalade sig än män och det blev en viss skillnad i innehållet.

Jenny Maria

5. November 2008 at 09:58

Ja Tove, det är skillnad på de uppdrag män och kvinnor får. Jag vet inte säkert men jag har en känsla av att det är allt fler kvinnor som skriver om konst det vore väl inte märkligt eftersom som jag har förstått befolkas ”konstvärlden” alltmer av kvinnor.

Ja besök Lund om du har tillfälle – jag tänker alltid att jag ska bo där någon gång.

Karin

5. November 2008 at 16:53

verkligen olika sätt att berätta om utställningen!
Jag tycker man genast blir bortskämd av att läsa din recension, Jenny. Kort och koncist får man reda på fakta om konstnärerna och deras verk.
Intressant är att var och en uppfattat utställningen på sitt sätt, man vet inte riktigt vilket de olika skribenterna mest lade märke till eller mest kriticerade, eller tyckte om ,eller har jag fel?
Gemensamt är såklart faktan om de olika utställarna och förmågan att föra Eisensteins tankegångar vidare, fast med sin egen touch.
De “nakna” bilderna av utblottade människor, redan nakna i sitt sätt att behöva leva i förnedran kommer mest fram i din recension.
Kanske redan här kan man avgöra om man vill se utställningen eller inte.
Och visst är det skillnad mellan män och kvinnors sätt att skriva eller måla också för den delen.
Jag skulle vilja läsa två böcker eller noveller-där man inte visste vem som skrivit, om det var man eller kvinna…spännande att se om man kunde avgöra…jag tror det

Karin

Karin

5. November 2008 at 16:57

..och förresten, Lund lämnar jag aldrig efter att ha växt upp där, håller mig nära som om det fanns en omloppsbana runt som man endast ger sig utanför emellanåt….fånigt va?!

Jenny Maria

6. November 2008 at 08:52

Tack Karin,

Ja det har väl rätt mycket med den egna karaktären att göra vad man ser. Somliga kritiker verkar vilja mena att deras åsikt är en naturlag men så är det ju inte. Om flera skriver sker en nyansering men det är kanske det som sker nu i och med att andra forum tillkommit.

Lund är rätt fantastiskt. Alla vänner på besök från Norrland faller alltid för Lund och det är inte konstigt. Jag förstår att du vill hänga kvar Karin.

Gustav

12. November 2008 at 15:32

Håller helt med dig om hans mästerliga sätt att hantera panoramakameran, tyckte “I skymningen” var den bästa delen av utställningen: http://www.5063.com/fotografiskt/2008/09/boris-mikhailov/

Jenny Maria

13. November 2008 at 08:54

LOL – jag känner igen mig i din beskrivning, jag stod där framför panoramabilderna ”hur har han gjort?” ”vilken kamera?” – jag har letat på nätet men kan inte hitta något, för han kan väl inte ha använt en x-pan?

Undrar vad de kostar, jag skulle verkligen velat ha en. Men det är väl utanför min ekonomiska räckvidd.

Gustav

13. November 2008 at 18:13

Efter jag sett utställningen läste jag någonstans, tror det var i intervjun med M. i den förträffliga boken Image makers, image takers att han använt en Horizont / Gorizont, den där rysk/sovjetiska panoramakameran som fanns både i 120 och 35mm-version; tror den tillverkas fortfarande. (Är bortrest just nu och boken ligger hemma, så jag kan inte kolla upp det.)

Det är ju precis som du skriver i din förträffliga recension av utställningen, han har verkligen ett fantastiskt sätt att utnyttja den där extra bildvinkeln och den där kurvaturen som blir (förmodligen när man lutar kameran). Jag har aldrig fotat med en panoramakamera, håller med dig, det här väcker verkligen habegäret, både vad gäller Mikhailovs bilder (I skymningen representeras av Galleri Barbara Weiss i Berling) och vad gäller panoramakameror.

(Boken: http://www.thamesandhudson.com/books/Image_Makers_Image_Takers/9780500286623.mxs/27/0/ )

Jenny Maria

14. November 2008 at 09:54

Åh intressant information, boken måste jag införskaffa!

Men han måste ha haft någon typ av stativ – kanske ”bara” ett enbensstativ? Just för att skeendet i bilden verkar ögonblickligt men som om fotografen ändå hunnit med att välja – det brukar vara svårt med stativ.

I bilderna fanns så många lager och när man fotar med en panoramakamera är allt så mycket svårare att kontrollera. Speciellt de där gamla ryska kamerorna. Jag gissar att han fick fota mycket. Märkvärdigt är det!

Och jag vill också ha en panoramakamera, undrar vad en begagnad x-pan går för nuförtiden?

Gustav

17. November 2008 at 21:14

Nu har jag kollat upp intervjun i Image makers image takers och det var en Gorizont han använde för “I skymningen” (och även “By the ground”).

Horizonten bygger på att objektivet snurrar runt under exponeringen – vilket väl är förklaringen till de där snygga kurvaturerna, speciellt om man lutar kameran under det att objektivet svänger runt. Bakgrundsinformation: http://www.eyescoffee.com/collectcamera/horizont/index.php Kameran lever tydligen vidare under Lomos beskydd: http://shop.lomography.com/horizon/ Det fanns även en japanbyggd motsvarighet, Widelux: http://jumboprawn.net/jesse/cams/widelux_fv.html

Det andra designparadigmet är förstås att man använder ett stillastående men vidtecknande objektiv, som i xpan. Borde ge andra bildegenskaper än hos Mikhailov. Har ingen aning om vad en begagnad xpan kostar. Hyra kostar en 500 pix per dygn: http://jumboprawn.net/jesse/cams/widelux_fv.html

En fullösning är ju att försöka ladda 35mm film i en vanlig bladare … Har aldrig testat själv, men har sett en del på nätet som gör det: http://www.flickr.com/photos/newage/2875474514/in/set-72157594536936200/

Jenny Maria

19. November 2008 at 10:33

Tack för alla länkar!

Jag har alltid velat ha en panorama, de där ”snygga kurvaturerna” är väl det som ger den där levande känslan. Säkert är de också ganska billiga (?)

Tror du inte att det tog lång tid för honom att nå fram till den där skickliga hanteringen? Jag ser, för egen del, framför mig många tråkiga rullar film innan visionen förverkligas (om den alls gör det). Ofta är panoramabilder tråkiga men i hans händer det så mycket, det låter som en kliché men ett infångat stycke liv och väldigt konstnärligt.

X-pan blir, när jag tänker efter, inte alls lika snygg som på de svängande kamerorna – resultatet är långt mer statiskt. Jag lånade en en gång och det var roligt men inte så roligt som jag trodde det skulle bli. ☹

Jag köpte en Diana ganska nyss från ”Lomography” stället på nätet men har inte riktigt hunnit pröva den. Jag gissar att det kommer att ta lång tid innan jag når dithän jag vill med den.

COMMENT ON THIS POST