De Drabbade

hans-hogra-pekfinger.jpg

hennes-hjarta.jpg

hans-rygg.jpg

Jag kände mig som en spion på bönemötena – det var jag ju också.

För alla er som inte kan få nog av mina artiklar ;-)

- Om Elisabeth Ohlson Wallins utställning Äkta på Fotografins Rum i Malmö för Kvällsposten kultur.

- Om Moki Cherry, Susanne Beckman och Toni Roos utställning på Landskrona konsthall för Kvällsposten Kultur.

- Om Tony Kristenssons utställning Rummet på Landskrona Museum för Helsingborgs Dagblad.

THERE ARE 10 COMMENTS ON “De Drabbade”

Julia

21. November 2008 at 21:59

Du får säga till om det är irriterande när jag sveper in och bara DET HÄÄÄÄR och det HÄÄÄÄR gillade jag…

Men jag gillar verkligen i andra bilden hur stolpar och (o)skärpa samarbetar för att få ögat att lägga all uppmärksamhet på tjejen i mitten. (Sen att hon är klädd i vitt i typ ett hav av mönster och färger är ju bara en riktig dunderflax – man ska ha tur, men man ska förvalta den också.)

Jenny Maria

22. November 2008 at 09:51

Kära Julia!

Du får svepa in hur mycket du vill!!!

Tack – och du har rätt, fotografen tar beslut men är hänvisad till verkligheten och hur den ser ut och formaterar sig – uppmärksamhet och tur.

Men då det gällde den bilden var det nog mest tur för jag var hela tiden så påpassad, människorna var obekväma med en fotograf i närheten, ljuset var rätt dåligt och jag fick jobba diskret och snabbt.

Gustav

24. November 2008 at 16:28

Välskrivna artiklar – blir sugen på att åka till Landskrona!

Jenny Maria

25. November 2008 at 09:00

Åk till Landskrona och kolla på Kristensson och på övriga museet.

annemarie

8. December 2008 at 14:27

Det är enormt vackra fotografier i denna blogg. Anne-Marie

Nina

10. December 2008 at 17:01

En gång var jag på ett möte hos Trons sköld, för att fråga en amerikansk profet om hur det skulle gå för Modo den säsongen. Jag har sällan varit så rädd.
Jag vet inte vad som skrämde mig mest – att jag skulle bli utsatt för demonutdrivning eller råka gå med i församlingen.

Jenny Maria

11. December 2008 at 10:08

Trons Sköld… jag kommer alltid att minnas dem, de vägrade beblanda sig med de andra frikyrkorna, var det inte så? Hade han rätt om Modo?

”att jag skulle bli utsatt för demonutdrivning eller råka gå med i församlingen”
… så kände jag med, jag har alltid varit märkligt dragen till de där grupperna trots att jag ansett dem galna och ett tag hade jag planer på att infiltrera en under längre tid men jag var rädd för att fastna. Som med Kristi Brud, jag upplever hennes som vanvettig men också karismatisk.

Nina

11. December 2008 at 10:30

Jag fick aldrig ställa frågan, och dessutom tvivlar jag på att han uttalade sig om elitseriehocky. Jag tror faktiskt inte att någon fick ställa några frågor, han skröt mest om vilken bra profet han var. Det var lite “Stand Upp Halleluja” över det hela. Sedan sjöng de “Det spelar ingen roll vad jävulen gör” och stampade med fötterna och pastorns fru gick ner på knä och grät.
Jag är också otroligt fascinerad av Kristi Brud, har spanat på hennes hus i Knutby. Vi hade en reservplan om vi blev upptäckta: vi skulle säga att vi sökte en fotograf på UNT som visst bor i byn.

Brukar du kolla på den där mormon-serien Big Love? Svårartat bra!

Ser fram emot ritningarna över masten.

Jenny Maria

11. December 2008 at 10:38

Jag har samma erfarenhet av de profeter jag träffade – och det blev ju några. Det var mycket tal om hur bra de var, hur gud favoriserade dem och hur respekterade de var i den och den gruppen.

En som besökte Hoppets Stjärna pratade om alla helikoptrar han flugit i; ”and then I flew in in this white helicopter with golden stars – and all the people screamed” Det är sant!

… lite svårsmält för en lutheran

Ja, jag har haft planer på att besöka det där spa:t, tänk liksom; ”vem har gjort vid dina naglar?” ”Kristi Brud”

Jag såg Big Love en del och tyckte den var bra.

COMMENT ON THIS POST