Flickr The Commons – utan vidare kan man förlora sig själv bland dessa fotografier.
Välsigne Flickr-folket och aktuella institutioner för att ha tillgängliggjort denna bildskatt.
☺
|
Flickr The CommonsFlickr The Commons – utan vidare kan man förlora sig själv bland dessa fotografier. Välsigne Flickr-folket och aktuella institutioner för att ha tillgängliggjort denna bildskatt. ☺
WRITTEN ON THE 09 December 2008 AT 21:52.
|
Karin
10. December 2008 at 15:43ja verkligen bildskatter…undrar om männen är numrerade efter vem som är snyggast….i mina ögon skulle nr 3:s ögon tilltala mig bäst- en 1:a alltså…tror jag
va läskigt fotografi med “de genomskinliga”-ändå ett konstnärligt collage i samma bild
A
10. December 2008 at 16:29Jag fastnade på bild nr 3, och några fågor kom upp; hur mår man nr2? Vem är egentligen man nr 7, hör han kanske ihop med den onummererade mannen med fluga? Knyter nr 7 sin näve i vredesmod eller gillar han bara inte att bli fotograferad? Verkligen en bildskatt JM!
Julia
10. December 2008 at 18:16Den första bilden vill jag ha som jätteaffisch i mitt hem. Tack tomten!
Jenny Maria
11. December 2008 at 09:59Karin, LOL – jag tänkte också så; vem är snyggast? Det är säkert en darwinistisk tanke – försöker jag åtminstone inbilla mig. Jag är nog inne på den onumrerade killen längst nere till höger.
Det fanns en massa ande-fotografier med i ett av arkiven. De ÄR läskiga. Jag har alltid funderat över det faktum att ”bruks-fotografier” som dessa vid något tillfälle förvandlas till konst när de åldras.
A; Alla relationer som finns i det där rummet… några av dem föraktade säkert varandra, andra var kanske bästa kompisar. 7: an är intressant, varför har han valt den positionen, som att han vill vara med men inte vill synas (?)
Julia, samma här. Det där är dia på storformat och det är sååå krispigt. Jag undrar om det inte är möjligt att ordna förstoringar? De här bilderna har ingen copyright i någon strikt bemärkelse.
Det är tillåtet att ladda hem dem för eget bruk (åtminstone i fallet med just de här) dock är filerna för små för att det ska bli någon affisch.
undrar om man kan beställa? Alltså ringa och fråga om de kan ordna en stor kopia. Från en scan eller från dia-positivet – om man betalar vad det kostar.
Julia
11. December 2008 at 15:20Om du gör det kan du väl säga till? För jag menade fullt allvar.
jenny
11. December 2008 at 22:30nr 4! nr 8!tjusiga
ja den första är underbar, måste in och titta själv!
Jenny Maria
12. December 2008 at 09:37Ja Julia – jag ska kolla upp om det finns en sådan tjänst – det borde det finnas.
Jenny, 4 och 8 – det var intressanta val. När man ser ett gruppfoto intresserar man sig då mest för sådana som påminner om en själv eller om någon man kännner? (Vilken omöjlig fråga.)
kristina
12. December 2008 at 14:21ja, jag tänkte också ‘vem är snyggast’ och föll för 8:an – kanske för han är suddig. Tror kanske det kan vara nåt darwinistiskt. Man börjar genast jämföra så fort det är en grupp, minns det redan från gruppfotona på dagis. Det där fotot som prackades på farmor och mormor var ok men gruppfotot med gossedjur och fröknar kändes alltid jobbigt.
Göran
12. December 2008 at 15:19I likhet med A intresserar jag mig för nummer sju på gruppbilden. I stort sett bara, faktiskt. Det måste vara honom det handlar om.
Fantastiskt ljus i bild 2.
Jenny Maria
13. December 2008 at 10:41Kristina,
Den där katalogen med gruppbilderna är ju årets händelse.
Jag frågade döttrarna när de var små om de hade någon åsikt om vem som var snyggast på en gruppbild – och det hade de redan tidigt så det är nog något darwinistiskt.
Är inte åttan lite lik Jörgen?
Var det gosedjur på era dagisbilder?
Göran
Nummer sju är trots sin eller kanske tack vare sin undanskymda position ”centret” i bilden, varför undrar man, varför vill han inte vara en del av de andra?
Göran när jag såg dessa bilder så tänkte jag att storformat och dia, oavsett den digitala revolution och PS, är oöverträffat.
Det bilden föreställer… den äldre doktorn, flickan med det röda håret och fräknarna och det dramatiska som sker och som är en del av vår historia. Så ljuset… bilden illumineras på ett heligt sätt.
kristina
14. December 2008 at 17:16Ja men oj! Åttan liknar defenitivt Jörgen. Och att jag inte tänkte på det själv. Får fundera lite på hur jag ska tolka det.
Det var egentligen inte tillåtet med gosedjur vid fotograferingen (Inte tillåtet att ta med egna gosedjur till dagis alls) men de var alltid några små monchichi som lyckades tajma fotoögonblicket.
Jenny Maria
15. December 2008 at 10:32Monchichi – jag anade alltid att de var listiga.
Det måste betyda att du är ihop med rätt kille.
☺