Barnen och jag har tittat på världens bästa filmscen – den i Det sjunde inseglet när Döden träffar Riddaren Antonius Block och de tar upp sitt schackparti.
Häromdagen hörde jag min son tala för sig själv;
- Jag är döden.
- Jag med.
- Spelar du schack?
- Nej, jag gör specialeffekter.
Kekke
14. December 2008 at 01:26Specialeffekter…
Kul infallsvinkel!
Kekke
Karin
14. December 2008 at 16:48ja, den är en av de bästa filmscener…- vem e ni?-ja e dödten….kusligt bra
jag minns att vi citerade just de replikerna ofta när vi hade sett den för första gången som barn på 70-talet. Mina föräldrar lät oss se filmer som kanske egentligen inte var lämpade för barn…men det var det mycket som inte var då…det gick ju bra ändå….tycker nog man fått lite mer verklighetsanknytet tidigt som barn än vad våra nu har….lyckligtvis lever de ändå i sin fantasivärld ett tag till medan verkligheten ” står på glänt” utanför deras dörr till vuxenvärlden….
SPECIALEFFEKTERNA är sååå bra och sååå barn…jag njuter när det kommer ut egna små kommentarer från våra barn….
den här…J 4 år gammal – vet du vad min Mormor har?
– nej?!
– ingen bil!
eller denna J
2 och 1/2 år gammal, i sängen vid nattningen….- Mamma, jag älskar dig….Du äääär så ful!
Jenny Maria
15. December 2008 at 10:29Kekke – kanske är det specialeffekter Döden sysslar med?
Karin – Ja Döden-scenen är en sådan klassiker och alla jag känner verkar ha något förhållande till den – så säregen och ändå så lätt att ta till sig. Jag vill gärna fara till Hovs Hallar där den spelades in.
”Du äääär så ful!” – LOL
Minns du det där roliga de säger? Jag försöker periodvis skriva upp och när jag tittar tillbaka ser jag att jag glömt mer än jag tror.