Vidvinkel minsann – 95 % av tiden använder jag normalobjektiv.
I förrgår plåtade jag Sussie och Robban av anledningen att de gifte sig på nyårsafton.
Sussie och Robban? Säger Robbans kompisar Robban och Sussie?
Vilka utmärkta exemplar av människa de båda är! Sussie passade min förstfödda när jag fick mjölkstockning, 40 graders feber och inte någon annan kunde hjälpa mig. Vi bodde grannar på Södra Parkgatan i Malmö då och hon räddade en desperat nybliven mamma.
Robban har i princip byggt det där köket och resten av huset med sina bara händer och viss hjälp av släktingar. Han är den där typen av praktiskt geni som man kan fråga vadsomhelst; Hur tjock är isen? Hur byter jag kontakten? Är det där en ungfågel?
Jag är in favour of det svenska sättet att gifta sig, som Sussie och Robban. De har varit ett par i tio år, har tre små barn och ett galet renoveringsprojekt ihop – förhållandet är noga prövat innan giftermålet.
Karin
10. January 2009 at 16:12åh ja, så härlig bild! Varenda detalj på fotot visar kärlek som de båda utstrålar. Se på det öppna skåpet, stolarna som ständigt tycks vara i rörelse, för att det brukar finnas ungar och annat folk omkring. Och är det små blöjor som ligger och väntar på att få komma på ett litet barn?
Mysigt!
Jag och N byggde också länge på vårat förhållande innan bröllopet. 1982 träffeår, 1992 gifteår…..
Fortsatt lycka önskas Sussie o Robban!
Fritz- Anton Fritzson
10. January 2009 at 22:09Mina föräldrar gifte sig för ett par år sedan, trots att de hållit ihop ända sen min mamma var ungefär 17 år!
Jenny Maria
11. January 2009 at 10:51Karin – ja, de hade jagat sin nakna minsting med blöjor, hon vägrade klä på sig när vi skulle iväg till kyrkan och fota. Jag minns den tiden.
Och nu har du och Niklas varit tillsammans i snart trettio år. Ni var bara barn när ni träffades.
Fritz, hur gamla är de? Typ i 50-årsåldern gissar jag. Ganska ovanligt för den generationen att ”enbart” leva ihop så länge. Men jag har kanske fel?
sara b
11. January 2009 at 22:08vackert!
Emma "rakt igenom"
11. January 2009 at 22:48Karin: Inte äggkartongerna på golvet och en av stolarna.. eller vad det nu är?
Vilket sammanhang fotade du dem till? Som vän hoppas jag. För paret kommer bli glada över en sådan bild. Själv skulle jag dock gått närmare eller inte använt vidvinkel. Men lite charmigt att de är så små i en rörig värld.
Spanat in dina bilder på Flickr. Några riktiga guldkorn. Imponerad. Slut på komplimanger.
Jenny Maria
12. January 2009 at 09:58Tack du Emma.
Ja jag fotade dem som vän.
Karin
12. January 2009 at 19:40Emma: Nä inte är det äggkartonger, det är blöjor ju! och jo, den ena stolen kan precis ha skjutits in..
Jenny Maria
13. January 2009 at 10:13Jo, nog är det blöjor.
Fritz- Anton Fritzson
13. January 2009 at 22:27Ja precis, det är nog rätt ovanligt. Min reaktion var att ’ska ni ge efter nu, när ni gått mot strömmen så länge!?’
Li
15. January 2009 at 18:37Hurra! Vad fina de är!