Karin

jo, precis så är det, som A Bolling Newsmill beskriver- vi sänker tröskeln för vad som upplevs som elände.
Jösses, vad det kan grämas över pettitesser, som att du måste GÅ eller kan ta en BUSS till en annan del av sta´n för att inte den ena butiken hade vad du önskade!

Om man nu inte känner att man som enkel människa inte kan “göra någonting”, så kan man illafall inte bara slå sig till ro och HOPPAS att allt ordnar sig, för det gör det inte…inte av sig självt.
Var och en kan säkert bidraga med något, även om det inte alltid är resurser i fysisk hjälp, såsom X- utan gränser eller ekonomiska bidrag.
Att skänka en tanke och inte vara så förbaskat egoistisk med att ha å ha allt hela tiden, tänka efter vad som är viktigare än att ha tusen valmöjligheter. Diskutera och bry sig- ja inte bara sitta och äta kakor på dessa lyxmöten som inte leder till något vettigt, att ta upp tråkiga problem som finns utanför, även om det så har anknytning till mötets huvudsakliga ämne.. (jag vet precis vad du menar Jenny) -sånt kan driva en till vansinne- så får man ju ta att man är en besvärlig och ifrågasättande typ- det står jag för.
Jag blir nog förbannad en gång per dag av alla människor jag möter som gnäller över skitsaker, och de är inte ens SJUKA

Nu gläds jag över maten som jag kan laga, idag också

Yngve Rådberg

Två saker jag tänkte på när jag läste Wirténs anmälan (jag är inne på ämnet samvete i mitt arbete):

För det första kan jag ibland drabbas av avsmak inför medievärldens frossande i grymhet. Jag vet ju att människor egentligen är helt oslagbara på att lära sig av erfarenheter och upprätthålla komplexa sociala strukturer. Ingen annan djurart klarar detta lika bra.

För det andra tror jag att man skulle finna en signifikant historisk överensstämmelse mellan utvecklandet av fria medier och demokrati, alltså mellan rapporterandet om missförhållanden och åtgärdandet av desamma.

Grumpy Old Geezer

Hörde Bolling pladdra i Godmorgon Världen härom veckan. Då hävdade han att pessimistiska profetior aldrig kritiserades, men vad som slagit mig alltsedan millennieskiftet är att man närmast frossat i förlöjligandet av pessimistiska förutsägelser (om överbefolkning, miljökatastrofer, Y2K, osv), förutsägelser som väl oftast kommit på skam (så att säga) pga att man tagit dem på allvar och gjort något åt saken (vilket var poängen med förutsägelsen: så här kan det gå om vi inte går nåt, så gör nåt!). Förlöjligandet har inte minst varit populärt hos”klimatskeptiker” (som Bolling visar det sig): den cyniske skulle väl tolka det som om alla de där domedagsprofetionerna var dumheter är även denna det, så vi kan gå på i ullstrumporna, köra SUV, och ha oss.

Friskytten

Av recenstionerna låter det som om Anders Bolling menar att larmen var felaktiga och överflödiga, eftersom katastroferna uteblev. Är det inte tvärt om; det var larmen som fick fart på åtgärder så att de kunde undvikas; djurarter skyddades; miljögifter förbjöds; avgasrening infördes (trots bilindustrin protester) osv.
Och med tanke på att ryska insjöar sinar, Östersjön inte ens duger till bad och fisken därifrån innehåller så mycket miljögift att man måste begränsa konsumtionen, kan man undra om alla katastrofer verkligen uteblev.

friskytten.blogg.se

Jenny Maria

Ja Karin två sidor, för visst är vi sorgliga som glömmer oss och gnäller över småsaker. Samtidigt när det gäller svåra frågor eller konflikter så är det hemskt när det avfärdas med ett ”vi måste tänka positivt” – för saker och ting löser sig sällan av sig självt. Några platser jag arbetat på har det funnits anställda som ledningen betraktat som besvärliga när de har kritiserat. I själva verket har det varit dessa som varit mest lojala med företaget. Det gäller att skilja gnäll från rättmätig kritik och vilja att förbättra.

Yngve ”Bokslut” har för mig en koppling till, till… vet inte hur jag ska definiera det, i flera av målningarna/situationerna som personerna befinner sig i kände jag ”gör något då” eller ”sluta” för all del. De är hopplösa i samspel med sin kontext. Jag tänker mycket på kontext.

Visst är människan som art socialt begåvad (inte just jag då) vi är ofta allt annat än reaktionsmaskiner och jag blir ofta i vardagen imponerad.

”För det andra tror jag att man skulle finna en signifikant historisk överensstämmelse mellan utvecklandet av fria medier och demokrati, alltså mellan rapporterandet om missförhållanden och åtgärdandet av desamma.” Du formulerar det bättre än jag kunnat och Bolling är lite inne på det men det känns som han lite för enkelt avfärdar sambandet för saker och ting börjar hända när någon säger ”så här kan vi inte ha det…”

Samvete – det där vill jag se. ☺

Grumpy, nä det är inte svart eller vitt, ”alarmister” förlöjligas också. Och visst finns det helt osanna konspirations och kris-teorier i svang som kan vara farliga men motsatsen är, tycker jag, lika vanlig. Att vi människor inte rör upp himmel och jord när vi faktiskt borde. Det fanns människor som i början när DDT eller andra gifter började användas hävdade att det var farligt men folk lyssnade inte. Det finns mycket lidande att undvika om vi lärde oss att hårt applicera försiktighetsprincipen. Som alla tillsatser i mat? De är bara till för industrins, inte för människor, varför då tillåta dem?

Friskytten, jag vet inte säkert om han menar så men det går att tolka det så. Bolling redovisar positiv statistik och så långt att vi ska tro på vår förmåga att förändra håller jag med. Men Östersjön är en katastrof, vi borde reagerat långt tidigare och bör hålla på och reagera.

Intressanta kommentarer ni har gett. Hoppingivande eftersom alla här vill vara medvetna om ”katastroferna”. Så vi får ge Bolling rätt att människor vill förändra och kan göra det. ☺

Karin

oj Jenny! jag ser att ordet INTE smygit sig in i lyxmötet som jag gav exempel på…det ska stå att man SKA ta upp tråkiga problem etc. inte ska inte vara där!!! : )

Jenny Maria

Men Karin,

jag läste det så! Jag rättar det så det inte blir missförstånd.