Det som kommer innan

wordle-av-min-larsmo-artikel.jpg

Idag gör jag debut som kritiker av skönlitteratur. Nervöst då jag först fick boken, romaner har annorlunda bedömningskriterier än de ämnen jag mestadels skriver om. Tror jag.

Som tur var gällde det en Ola Larsmo-bok, tur eftersom han är en jävligt bra författare och Jag vill inte tjäna en helvetes bra bok. Förlåt svordomarna, det har pågått ett tag – jag jobbar på det.

Stig Ekeberg – Larsmos huvudperson – fick mig att fundera på huruvida kunskap kan vara a priorisk och om samvete är bevis för det. Antagligen inte, inte att en viss typ av kännedom inte kan vara a priorisk, för det vet jag inte, utan att samvete inte utgör giltigt bevis på sådan kunskap. Samvete kan nog förklaras på andra mindre långsökta sätt men jag utesluter inte möjligheten och jag önskar att det skulle vara så – därav lusten att spekulera i det. Jag vill att Platon ska ha haft rätt. Väntar ni på en slutsats? Samma här! Det jag ville meddela är att Ola Larsmos gestalt Stig Ekeberg åter fick mig att börja tänka på om samvete kan vara en indikator på a priorisk kunskap.

Åsa Linderborg skrev i DN – vid Gud skriver den människan bra! Jag håller inte så ofta med henne men hennes öga är särskilt och hennes stilistiska grepp är flyhänt OCH skarpt.

Linderborg kritiserar Larsmos persongalleri för att vara något schablonartat. Hon har rätt, de är stereotypa, men på det goda sättet. Larsmo renodlar sina personer, de är ett filtrat som gör sig väl i en konstnärlig skildring. Som Maximus i Gladiator – min pinsamt ofta återkommande fiktiva referensgestalt – Maximus är inte en trovärdigt skildrad existens utan en essens av en slags person och som sådan också en idé om en samling drag som en författare kan göra mesta möjliga av i en kontext – en berättelse. Är det här en av de tankarna som bara jag har och som därför är omöjlig för andra att förstå? Vad jag menar är att man inte ska förväxla dåliga stereotyp-klicheáktiga-personbeskrivningar med skickligt hanterade stiliserade diton.

Fler recensioner av Jag vill inte tjäna. Det är grym Augustvarning på den här boken.

Nils Schwartz i Expressen

Cecilia Nelson i Göteborgsposten

Gun-Britt Sundström i Svenska Dagbladet

Göran Lundstedt i Sydsvenskan

THERE ARE 4 COMMENTS ON “Det som kommer innan”

Anne-Marie

26. April 2009 at 07:18

Tusen tack för litteraturtipset, hälsar Anne-Marie

Tomas

1. May 2009 at 00:04

Larsmo, som jag gjort till gudfar för min blogg, känns lite sådär som skribent. I alla fall rör sig hans ord i DN inte obehindrat. Tvärtom tycker jag texterna är träiga. Men för tusen, kanske har han fått till det för att till sist kamma hem det stora litteraturpriset. Fast jag tänker inte chansa utan väntar in facit. Vinner han så kanske jag tar och läser boken. Men bara kanske.

Jenny Maria

2. May 2009 at 08:38

En gudfar du inte omfamnar utan håller dig lite avvaktande till? Ja varför inte? Jag har läst på din blogg till om ditt förhållande till Larsmos utmaning.

Träiga? Jag håller inte med utan uppskattar även hans tidningstexter. Min tolkning är att han är en tämligen klassisk, kvalitativ kulturskribent.

”Jag vill inte tjäna” är en bok av det slaget att jag åtminstone tror att de flesta som gillar litteratur gillar den. Den är mycket kompetent och känsligt skriven. Så du gör som du vill men jag rekommenderar läsning oavsett prissituation ☺

COMMENT ON THIS POST