Det höga

assa-trad.jpg

de-ar-super.jpg

Utflykt i går – Torna Hällestad och där var det paradisiskt. Grubblar ni över vad som är paradisiskt? Jag gör det. Annars älskar jag när Horace Engdahl uttalar Jean-Marie Gustave Le Clézios namn. Le Clézios bok “Skattsökaren” handlar om begäret av och sökandet efter ett paradis, både det för huvudpersonen i barndomen vidrörda och ytterligare andra. I alla fall tyckte jag det.

Igår sprang jag [som i motion] i linne och shorts bland åkrarna, åker är allt som finns här. Första gången för säsongen i lättare kläder. Det jag vill ha förmedlat är att mer hud än vanligen var i direktkontakt med atmosfären. Så kom väderomslag och jag älskar hur det i den varmare luften smyger sig in stråk av kyla. Det kändes mot huden och in i min näsa – angenämt – kanske som i paradiset, tänkte jag.

Bernur skrev i en kommentar till mig att Allt är Rilke. Det är sant [sa hon tvärsäkert]. I den fjärde av “Duinoelegierna” skriver Rilke Vem visar barnet vad det är? /Vem ställer in det i verkligheten, ger det lod och måttband att mäta tingen…  Åh så bra! Jag håller alltid utkik efter föräldratips.

I Anne Carsons bok “Röd självbiografi” som jag skrev om för HD, rördes jag av förhållandet mellan Geryon och hans mamma. Jag HATAR instrumentell behandling av barn som ju verkar vara fostran på modet. Säg gärna om jag har fel. Beröm-och-straff-metoden är dålig, genuin närhet och kärleksfull omtanke är bättre. John Stuart Mill, filosofen som skrev “On Liberty”, var arg hela livet för att hans far fostrade honom till geni eller till idén om ett geni. Nog blev han geni men Mill hatade och saknade en barndom där hans person respekterades och tilläts gå sin egen väg. I “On Liberty” värnar Mill hellre en självdestruktiv individuell frihet än andras rätt att stövla in över sina medmänniskors gränser. Hans egna erfarenheter gjorde honom obönhörlig i avseendet. Här är det på sin plats att påpeka att detta är egna slutsatser.

“Röd självbiografi” innehåller meningar som: ”Han lyfte upp henne likt snö”, ”Den svarta natthimlen tyngde stjärnlöst mot fönstren” och ”I mötet med en annan människa får ens egna handlingar skärpa”. Någon sa – en svensk diktare, orkar inte googla – att även det mest passande av ord bara träffar bredvid. Ibland tror jag att den geniala dikten är genial enbart utifrån sin träffsäkerhet.

Jag vill vara subjektivist som Aristoteles men måste hantera att jag intuitivt är objektivist som Platon.

Magnus William Olson skrev om boken för Aftonbladet, han är välformulerad speciellt i det sista stycket med fjärrkontrollen. Carson leker med metaforer, bland annat är det ett intressant matriarkat som bildar fond till de unga manliga huvudkaraktärerna. Farmödrar, mormödrar och mödrar är vasst mejslade och det är mycket ”gangsta” (!) över dem.

Götselius skriver för DN, superbra men huvudpersonens namn är genomgående felstavat (!)

Och här i UNT.

Natten fick honom alltid att repa sig skriver Carson i boken och minsann om inte “Autobiography of red” [originaltitel] har det höga i sig.

linlin

THERE ARE 17 COMMENTS ON “Det höga”

Rävjägarn

22. May 2009 at 17:41

Snyggt. Vad har du för kamera? Jag har blivit så förtjust i svartvitt, sedan jag började smalfilma m Tri-X.

“Vem ställer in det i verkligheten, ger det lod och måttband att mäta tingen”. Det var mkt vackra ord!

Mats L

22. May 2009 at 18:38

Fantastisk natur och mycket fina bilder. Får lust att åka dit.

Skärgården tycker jag kan vara paradisiskt när det är fint väder. Jag jobbar i paradiset.

Hot och straff i barnuppfostran känns inte sunt alls.

Jenny Maria

23. May 2009 at 08:08

Tack Rävjägare (om det nu är ditt namn ;) ) De här bilderna är tagna med min EOS 5D.

Super-8 menar du? Svartvit super-8 film är det vackraste jag vet.

De här bilderna är från sådan film. De tre översta är avfotograferade från duk men de två nedersta från TV (fult) – projektorn slutade fungera. Jag hoppas kunna föra över dem och klipp ihop en liten film för att eventuellt ha som intro på en eventuell hemsida om jag hade idats ha en hemsida.

Tack Mats! Ja far dit om du får tillfälle, det där stora träden gör det magiskt. Skärgården är underbar ingen kommer att säga emot dig där, även om jag inte är så bekant med ”din” skärgård.

Det kallas väl inte hot utan går under namnet gränssättning men ofta tycker jag det innebär något elakt och hämmande.

sara b

23. May 2009 at 09:19

läser texten annan gång, bilderna tittar jag på om och om igen!

Rävjägarn

23. May 2009 at 12:12

Snyggt! Låt scanna in dem vetja. Uppsala bildteknik har ett erbjudande för smalfilmsentusiaster:
http://www.uppsalabildteknik.com/?page=999

sofie

23. May 2009 at 16:21

Ännu en gång har du lyckats med att ta bilder som bara får en att tappa hakan. Underbara

Jenny Maria

24. May 2009 at 09:26

Åh Gumman tack!
♥ ♥ ♥

andrea

24. May 2009 at 17:07

du har så fantastiska bilder här! jag har själv precis börjat skriva, och dina bilder inspirerar.

Therese

24. May 2009 at 22:29

Åh, den första bilden!!! Så himla vacker, helt magisk.

Jenny Maria

25. May 2009 at 07:56

Tack Andrea! Jag blir glad.

Skriver du en bok på din blogg? Lycka till!

Tack Therese. Platser med enorma lövträd är…, ja magiska.

Eleonora

25. May 2009 at 15:34

Otroligt vackert!

Tove

26. May 2009 at 08:00

Blev otroligt inspirerad av kontrastverkan i bilderna! Tack!

Jenny Maria

26. May 2009 at 08:23

Tack Eleonora – snart kommer jag till Övik.

Tack Tove!

Ulrika

27. May 2009 at 08:07

Jag läser just nu Carsons bok. Fantastisk! Jag försvinner bland orden. Länge sedan sist. Varje ord Carson valt har ett inre. Varje ord är rött. Jag blir röd.

Tack för dina bilder. Du har en så uppenbart begåvad och känslig blick. En röd blick??

Jenny Maria

27. May 2009 at 20:51

Tack Ulrika,

precis, jag var lite tagen på sängen men liksom WOW vad är det här.

Ja kanske är även jag röd och det är nog något jag betraktar som en svaghet.

Julia

31. May 2009 at 18:33

Å, jättehärliga bilder.

COMMENT ON THIS POST