Anonym

save.jpg

your.jpg

soul.jpg

”Utloppet” från Malmö. Vid Gud var molnen snygga den dagen, jag älskar snygga moln och det gör säkert alla andra också, det tycks mig vara en okontroversiell uppfattning.

I två olika mappar har jag en stor mängd, rentav mycket stor mängd, halvfärdiga bloggtexter som jag gärna skulle serverat er om de någon gång blev klara. En text är om dokusåpan Robinson, känner ni till den ;-) ? Jag började på texten då nyss avslutade säsong just dragit igång. Planen var att följa Robinson och rapportera men så blev det inte. Den enda typen av rörlig bild jag inmundigar sedan en tid tillbaka är den som innehåller våld, sex och 1800-talskostymer – film och TV som är tillräckligt förtätad för att få min hjärnaktivitet att avstanna. Av Robinson tänker jag och lär mig dessutom något. Programmet är ett akvarium, en utställningsplats med hårt pressade, noga utvalda karaktärer och är du det allra minsta klarsynt och kan släppa dina egna fördomar så ser du människors typiska beteende, både sådant de har gemensamt och det som hör till just den individens personlighet, i en hårdragen situation, på gott och ont.

Vidare har jag textexistensialistiska tveksamheter; ”ska jag belasta ett redan överbelastat internet med just den här informationen?”

Jag tänkte ta tillfället i akt att mena något. Den här texten av Jonas Gardell och den här texten av Oscar Swartz fick mig att åter begrunda något trivialt som ofta förtretar mig, inte minst då jag själv gör mig skyldig till det. Vi försöker ofta bevisa att något är generellt bra eller generellt dåligt när det är ingetdera eller rättare sagt kan vara båda. Nazism och ebolaviruset verkar genuint dåliga även om en före detta pojkväns morfar med emfas hävdade Hitlers kärleksfulla insats som skapare av infrastruktur. Vad jag vill ha sagt är att ordet anonymitet är neutralt och blir gott eller ont endast utifrån sin kontext.

Min simpla poäng är att anonymitet måste betraktas ”case by case” och att det ligger i sakens natur att allmängiltiga slutsatser träffar fel.

Gardell menar att anonymitet är dåligt. Hans huvudpoäng är inte radikal, det är ställt bortom varje rimligt tvivel att anonymitet kan vara förödande. Sådana grupper som haft tillfälle att vara anonyma och som inte kommer att, eller inte kan, hållas ansvariga för sina handlingar har i historien och kommer i framtiden att orsaka stort lidande. Anonymitet som utnyttjas för att ostört kunna orsaka elände är dålig. Den bittra sanningen är att all statistik jag sett visar att cirka 10% eller allra högst 20% av oss vidmakthåller ett moraliskt, ickeskadande beteende om det inte finns kontroller eller sanktioner.

Oscar Swartz i Sydsvenskan säger att anonymitet är bra och en mänsklig rättighet. Inte heller det är något märkvärdigt hävdande. Om du strider för homosexuellas rättigheter, försöker utreda en odemokratisk situation eller kämpar mot terrorister så är anonymiteten av godo.

Så är din anledning att vara anonym den att du obesvärat ska kunna hetsa mot judar eller förmedla bilder där du våldtar någon så är det dålig anonymitet medan en anonymitet som brukas för att skydda och göra gott är av godo.

Nu är det sådär ljuvligt blåsigt men varmt igen, det är enbart för detta typ av väder som jag har häxhår, det kittlar så förtjusande mot kroppen när håret blåser omkring och lyfts upp av vindbyar vilket underlättar när jag låtsas vara en karaktär i en 1800-tals roman som utspelar sig i Cornwall.

Ciao ♡

THERE ARE 11 COMMENTS ON “Anonym”

Claes

31. May 2009 at 20:31

De där texterna har jag funderat över på precis samma sätt. Vad sköänt att du skrev det så bra, så att jag slapp belasta Internet med den informationen.

Men jag fastnade i slutsatsen. Vad man ska använda anonymiteten till, det är bra om syftet är gott och tvärtom. Men om syftet är gott eller ont är en subjektiv uppfattning, som jag ser det, och då blir plötsligt Gardells eller Swartzs text rätt. En konstig loop som jag inte kommer ur.

Jenny Maria

1. June 2009 at 08:06

Claes, jag tror jag förstår vad du menar, jag kände av det själv och medan mitt resonemang är banalt och teoretiskt med slutsatsen: anonymitet för att göra gott är god och anonymitet för att göra ont är ond så är verkligheten full av felkällor och praktiska problem när det gäller sådana avgöranden.

Gardell och Swartz har en verklig oenighet i sakfrågan. Det finns 48 träffar på Jonas Gardell på The Pirate Bay. Någon eller några har laddat upp hans arbete för spridning där. Om denne någon ser till att vara anonym för att kunna utföra den här distributionen så anser Gardell det vara en ond anonymitet eftersom han inte vill spridas så. Swartz, om jag förstår honom, menar att spridandet är av godo, ja till och med en mänsklig rättighet, så att skydda sig själv när man tillgängliggör andras material genom anonymitet är en god anonymitet. De är genuint osams om kontexten i det här fallet är god eller ond [om vi använder de orden] men att dra en generell slutsats om att nätanonymitet är dåligt eller nätanonymitet är gott är ändå att gå för långt.

Jag är inte subjektivist, jag tycker inte ”om syftet är gott eller ont är en subjektiv uppfattning” Även om Pol Pot tyckte att det han gjorde var gott så menar jag att det inte ens var det från hans perspektiv, om en hel kultur tycker könsstympning är något bra så menar jag att könsstympning är av ondo oavsett vad de tycker. Jag menar att saker i sig själv kan vara goda, onda eller lite av varje oavsett vad vi människor anser. MEN det är i många fall svårt för oss att veta vad som är vad. Vi är begränsade varelser.

Vilka fina bilder du har där borta på din sida, du har ett gott öga för ögonblick. Men du arbetar inte som fotograf?

Karin

1. June 2009 at 20:07

Jag tycker båda har rätt och fel i sina texter. Dock förespråkar jag JG.s synpunkter eftersom jag ofta hittar mina egna åsikter i hans tänkande.
Renhårigast är väl ändå att stå för sitt med “namn och nummer”. Är man inte känd, vilket de flesta som skriver i bloggar (inkl mig) -inte är, säger namnet inte så mycket.
Bilderna Jenny, molnen glömde jag se på. Jag är så fascinerad av alla streck som blir av elledningarna att de bildar konstverk isig. Men moln är riktigt förtrollande att se på, så jag fick backa tillbaka efter att ha läst texten…då såg jag molnen också..
lustigt va!?

Jenny Maria

2. June 2009 at 08:03

Lustigt men alls inte konstigt, en av anledningarna till att spårområden är så vackra är väl det där virrvarret av linjer både på tvärsen och på längden och du tittar ju alltid på saker som bildar mönster. Järnvägsområdena är som en annorlunda värld, ett mycket kort tag arbetade jag faktiskt precis just här någonstans som tågstädare. I två dagar, mitt kortaste jobb.

Har du läst Gardells nya bok, han verkar så uppriktigt fascinerad av den historiska historien bakom Jesus och vem Jesus är. Jag har inte läst, få se om det blir tid.

Karin

2. June 2009 at 14:34

Jag har länge tänkt köpa boken, det blir nog av snart…

apropå
hans uttalande om PÖBELN- ordet för pack eller folkhop, -ordet i sig måste vara påkommet av adeln en gång i tiden…eftersom jag varken tillhör adeln, prästerna eller bönderna, måste jag tillhöra pöbeln…
men han använder verkligen ordet med avsky…

Claes

2. June 2009 at 14:36

Vad roligt att du gillar mina bilder, tack, det värmer! Nej, jag arbetar inte som fotograf, det är min hobby.

Frågan om gott och ont är väl evig, Kant och det kategoriska imperativet är ett sätt att ge svar på frågan. Men kanske inte det slutgiltiga.

Gunnar Strandberg

2. June 2009 at 20:21

Svante Weyler skrev för övrigt också i positiva ordalag om Gardells text. Jag kommenterade där. Gardell missar fullständigt vad det är som är problematiskt. Det är väl ingen konst att inför total övervakning på Internet, men frågan är hur långt vi alla vill gå innan det inkräktar för mycket på vårt rätt till privatliv. Vilka övervakningsmetoder som är rimliga måste härledas ur vilka möjliga brott som kan begås.

Min syn är att rätten till personlig integritet är grundläggande för alla människor. Generellt, enda anledningen att INTE tillåta alla att ALLTID agera anonymt (om de så önskar) i mellanmänskliga situationer är ju att rättsstaten ska ha någon slags möjlighet att identifiera en potentiell brottsling. Men förlusten av integritet måste ju vägas mot skadan, och det i fall för fall som du (Jenny Maria) är inne på. Ett gammalt exempel: I Sverige har vi ju gått ganska långt med våra personnummer etc. jämfört med en del andra länder, bland annat för att fusk med sociala försäkringar inte ska vara så enkelt att komma undan med. Vi har valt att inte lita på att anonyma människor inte skulle plocka ut dubbla ersättningar etc. för det skulle vålla för stor ekonomisk skada. Dessutom har vi brottsregister och andra register som betrodda tjänsteutövare har rätt att titta i enligt vissa regelsystem (misstanke om brott etc).

Som sagt, det här är ju ingen ny fråga per se, men nu handlar den om våra digitala liv på Internet. Fullständig transparens har vi ju inte ens i verkliga livet, så det verkar i min värld ytterst otrevligt att tänka sig. Att alla mina handlingar ska lämna ett spår som någon (vilka?) har rätt att följa känns otäckt. Någonstans måste man ju fråga sig vilka brotten är som vi vill förhindra medelst en sådan övervakning? Är det rimligt att övervaka vägt mot förlusten av integritet?

För övrigt, när man rör sig på stan (om man inte är en känd person) så är man ju så gott som anonym för det stora flertalet (även om de ser ens ansikte etc). På ICA kan jag säga något till en fullständig främling utan att samtalet spelas in och utan att mitt namn och ansikte registreras. Men det skulle ju inte vara OMÖJLIGT att införa sådan övervakning i det fysiska livet, bara extremt kostsamt och vansinnigt.

Vad gäller Gardell och hot, tja det är ju för djävligt, men hota kan man ju göra hur enkelt som helst anonymt i verkliga livet, om det nu är vad Gardell är ute efter (korkad förövare?). Och inte vill vi väl att Posten ska ha rätt att öppna alla brev, registrera från exakt vilken brevlåda de skickats, och införa ett Post-id så att bara fullständigt spårbara identiteter skulle tillåtas posta brev till varandra? Då skulle ingen kunna hota någon via brev. Men till en orimlig inskränkning av privatlivet. Att vi skulle övervaka mer på Internet bara för att det är enklare är inget bra argument. Sedan är det såklart en helt annan sak att vilja stå för det man säger och gör, men det finns ju aldrig någon som hindrar en att identifiera sig.

Jenny Maria

3. June 2009 at 09:45

Claes, jag älskar Kant och det kategoriska imperativet! Och ja dina bilder har sannerligen en fin behandling av vardag.

Intressant poäng Karin, pöbel det är det vi är ☺ Och han är så arg, det kommer över en då man läser – en ilska!

Jag tror jag förstår vad du menar Gunnar förmodligen är vi överens. (?)

Jag tror inte att hela nätet måste bli en Stasi-värld för att brott ska beivras där på samma sätt som i resten av samhället, det menar kanske inte du heller?

Min åsikt när det gäller övervakning på internet är att den bör utföras av polismyndighet och endast vid misstanke om brott. Polis eller militär ska vid konkret förmodan om brott kunna gå till domstol för att begära ut ip-nummer. Ett strikt regelverk som hämmar missbruk borde finnas, Bodström föreslog en lag som innebär att personer som blivit utsatta för övervakning men inte döms måste informeras om detta och ska ha rätt att begära skadestånd.

Nätet nu innehåller mycket narcissism, många ser sig som statsfientliga rebeller i frihetens tjänst som Säpo inte kan vänta efter att få spana på, jag tror väl inte det är riktigt sant.

Gardell är gammaltestamentligt skitförbannad som Karin påpekar här ovan. Jag känner igen det från andra upphovsmän som sprids via torrents mot sin vilja. De är arga inte så mycket för att det sker, utan för att PP anser det vara en rättighet eller en nödvändighet som det bör lagstiftas om. Ilskan, tror jag, har psykologiska orsaker, att deras röst då det gäller de egna verken är ovidkommande. Många känner sig paternalistiskt och nedlåtande behandlade och det gör folk rasande. Jag läser inte in i Gardells text att han vill införa ett fascistiskt samhälle, det vill han kanske, utan mer att han varnar för en fara.

Jag gör mig inga illusioner angående politiker och staters automatiska godhet – tvärtom. PP säger att man ska lita på varandra på nätet men lagstiftning intresserar sig alltid för sådana som inte går att lita på och makt korrumperar. Lagstiftningen bör hålla kapitalistiska intressen, småbröder som begår brott OCH sig själva Staten Storebror kort när det gäller kartläggning och övervakning av medborgare.

Göran Segeholm skrev på sin utmärkta blogg: Jag är för att bilar ska ha registreringsnummer, att folk som skriver på Internet helst gör det under sina riktiga namn och att polisen har möjlighet att spåra Internettrafik i efterhand för att kunna kartlägga pedofilnätverk och ekonomisk brottslighet.

… jag håller med förutsatt då att denna spårning görs av polis vid konkret misstanke. Alltså min slutsats som är trivial är att du förverkar rätten att vara anonym om du planerar att använda den för att skada dina medmänniskor men annars har du all rätt att vara anonym.

Ber om ursäkt för det lite hafsigt skrivna svaret.

Gunnar Strandberg

3. June 2009 at 14:19

Ja, det är vi : )

Mats L

17. June 2009 at 23:21

Den undre bilden är riktigt bra tycker jag! För trött för att diskutera texten.

Jenny Maria

18. June 2009 at 13:17

Ja tack Mats!

En lycklig slump att den bilden trots sin rörighet ändå fungerar.

COMMENT ON THIS POST