Har jag manifest, eller?

Maud

Maud Gonne när hon skriver manifest. Nej det är inte sant, det är Maud Gonne men jag vet inte vad hon skriver. Av en slump fann jag bilden på Flickr Commons, i tonåren var jag besatt av William Butler Yeats och hans stora kärlek Maud Gonne.

Jag är inte förtjust i något av de två litterära manifest som publicerats, nummer ett och nummer två. Det kan möjligen bero på att allmänt ogillande av att ingå i grupper och den klaustrofobi jag har i samband med allt möjligt.

Eller så beror på det Nietzsche sa: Jag är inte inskränkt nog till ett system, inte ens till mitt eget.

För några år sedan skickade jag två ynkliga kapitel på en historisk roman till Bonniers, ”Monsieus Ledouxs längtan” heter den, eller skulle den ha hetat om den blivit klar. Jag fick intresse tillbaka. Tyvärr var det inte särskilt bra, någon gång såg jag redaktören som signerat brevet, jag märkte att jag håller det mot honom att han inte såg att texten inte håller.

Det blir nog aldrig någon bok för mig, sorgligt nog, jag förmår inte skriva mer än jag gör nu och ibland tror jag att jag övar fel språkmuskler i recensioner och artiklar.

Experimentell prosa, jag vet inte exakt vad det är, bara att den måste vara genial för att vara bra – ett filtrerat, behärskat, märkvärdigt språk. En författare måste vara mästerlig för att klara av det. Nej, jag vill inte ha sagt något särskilt med det utan bara påpeka det.

För övrigt gläder jag mig åt makarna Ahndorils förskott, jag hoppas det ger dessa ambitiösa och begåvade människor arbetsro.

Läste ni det här; The University of Iowa Writers’ Workshop is the most renowned creative-writing program in the world. Sixteen Pulitzer Prize winners and three recent Poet Laureates are graduates of the program. But the school’s official position is that the school had nothing to do with it. “The fact that the Workshop can claim as alumni nationally and internationally prominent poets, novelists, and short story writers is, we believe, more the result of what they brought here than of what they gained from us,” the Iowa Web site explains. Iowa merely admits people who are really good at writing; it puts them up for two years; and then, like the Wizard of Oz, it gives them a diploma. “We continue to look for the most promising talent in the country,” the school says, “in our conviction that writing cannot be taught but that writers can be encouraged.

Artikeln är utmärkt och precis det den menar, det tror jag också. Därför tycker jag det verkar som om svenska skrivarskolor, åtminstone utifrån deras intagningsanvisningar, verkar effektivt utformade för att hålla sann begåvning ifrån sig.

Annars tror jag författaryrket, i alla fall den person som framställer den typen av litteratur jag helt elitistisk håller för högst, är ett ensamt yrke. Superbra litteratur är skapad av en enda sinnestolkning av världen, jag tror att egensinne ska till för kvalitet och till någon del tror jag på en gammaldags myt om geni. Inte som gudagivet, men att somliga har tillgång till något inom sig som skulle kunna benämnas geni. Men visst, det där ”något” är inte tillgängligt hur som helst.

Vet ni att desto sämre reporter man arbetar med som fotograf, desto mer vill han/hon bestämma över också fotografens arbete.

På sätt och vis har jag har ett arbetsmanifest som spontant kom till mig när jag först lärde mig fotografera och det kan tillämpas på allt i livet. Jag kom på det i samband med att jag fotade när en fotografilärare  babblade på – ”Använd alltid film med 400 ISO” sa han bland annat och jag tänkte ”vilken idiotisk sak att säga”. Han kan inte haft någon aning om fotografiets essens, det är som att säga till en kirurg ”använd alltid det här instrumentet.”

Nåja, då tänkte jag JAG TÄNKER GÖRA SOM JAG VILL

I det finns också en förklarad skyldighet – gör jag som jag vill måste jag ta ansvar för resultatet. Inte så att jag rekommenderar att inte ta råd. Ta råd, välj ut människor du beundrar som du tycker presterar bra saker och fråga dem när du undrar något. Kompetenta personer ger bara råd om de blir tillfrågade medan inkompetenta alltid ger råd oombedda. Jag vet inte varför det är så. Eller? Jag kanske inbillar mig.

Känner ni någonsin att ni vill krypa ur ert eget skinn, metaformeras till något annat? Jag känner så nu, kanske är det hösten.

THERE ARE 8 COMMENTS ON “Har jag manifest, eller?”

Rävjägarn

31. August 2009 at 22:18

För två år sedan läste jag en svenskkurs och i den ingick att skriva några kortare texter i olika genrer. Som ett led i pedagogiken skulle vi elever jobba i grupp och bedöma varandras texter. Det var inte så lätt och jag fick alltid flest förslag på förbättringar och sedemera högst betyg av läraren (och nej, jag ändrade sällan på dem eftersom jag inte litade på mina kurskamraters synpunkter).

Jag tycker över lag att vissa personers synpunkter lyssnar man inte på, precis som jag anser att alla kan lära sig skriva, men få kan omsätta sina tankar och idéer till den poesi som en bra berättelse trots allt är, ja det kan vara nog så svårt för många att ens fånga det råmaterial som verklighet och drömmar i hög grad är.

Jag gillar begränsningar, till exempel de begränsningar som min “dåliga” kamera ger. Jag skulle också kunna bli sporrad om jag inte fick skriva på ett visst sätt, jag skulle då försöka komma runt, åla mig fram och göra som jag själv vill, trots alla regler. Men manifest, varför? Klara Johansson skrev något tänkvärt en gång:
“Måste man inte stöna och tandagnissla ibland, när man är född med en växande vantrevnad i sin kropp, i sin samtid och på planeten? Och säger någon, att det är min plikt att göra mig hemmastadd, så svarar jag ett resolut nej, ifall jag över huvud värdigas svara alls på så skamliga förslag

Mats L

1. September 2009 at 00:18

Mitt manifest: Lärare kan vara livsfarliga. Jag går min egen väg. Följer något inom mig som jag inte vet vad det är.

Jenny Maria

1. September 2009 at 09:09

Rävjägarn, jag hatar grupparbeten, eller egentligen inte, jag hatar det som är godtyckligt med grupper. Det är inte bra att lyssna på vem som helst, tvärtom – så kan det bli sämre. Jag tänker att jag ska lyssna på dem så är bättre än jag och som vill mig väl.

lol – ja vad är det för skamligt förslag! Begränsningar är nödvändiga men tillfälliga. I allt jag gör försöker jag ha en vision och från den visionen kommer naturligt begränsningar. Det är mycket svårt att arbeta när det flyter ut allt mer. Som en text jag håller på med nu. Den stannar inte inom de väggar jag byggt och samtidigt som jag vill tillåta det så måste jag få ny fason på den. Inte så lätt.

Klara Johanssons är ett manifest kan vi väl säga.

Men Mats då är vi lika i det ☺

Olov H

2. September 2009 at 19:15

Tack, inte minst för Klara Johansson-citatet.
Begränsningsivraren i mig är dessutom mycket nyfiken på vad det för en “dålig” kamera du har som går att använda till så utsökta fotografier.

Rävjägarn

2. September 2009 at 21:41

Ja, allt är ju relativt, men många fotoentusiaster rynkar nog på näsan åt en automatisk kamera. Jag tycker mycket om den, det är en Polaroid Land camera 450 http://polaroids.theskeltons.org/d450.htm Den passar mig perfekt.Framförallt för att jagfår bilden direkt och slipper både utskrift och framkallning.

Kalra J tycker jag mycket om. Hon hade nog sina sidor, men hon var klok och egensinnig och skrev mkt bra.

Ann L

3. September 2009 at 20:51

Håller med dig om egensinnighetens och ensamhetens roll för författande! Kunde själv inte låta bli att sent omsider skriva om manifesterandet: http://annochjohan.blogspot.com/2009/09/det-har-ar-inte-ett-manifest.html

Den siste piraten

4. September 2009 at 06:47

Jag har ingenting att kommentera!
Detta trots att jag, under minst en halv timme, rullat runt i din bloggs alla hörn och skrymslen. Det enda jag tar med mig av din skapelse är bildminnet av en blogg som borde utses till Svea rikes vackraste blogg där bilderna säger mer än 1000 ord. Texterna som bifogas i bloggen blir liksom ”grädden på bakelserna” själva essensen av av en fantastisk upplevelse!
mvh UPA

Jenny Maria

5. September 2009 at 11:39

Tack Den siste piraten. Jag slickar i mig som en nöjd katt. Det var mycket fint beröm.

COMMENT ON THIS POST