Bilden är från mitt första år som pressfotograf, platsen Molidens dansbana, eller precis utanför. Tonåringarna gick ut och smygsöp i skogen. Vi [undertecknad + reporter] gjorde något om skolavslutningar, letade efter bråk och fylla som jag minns och jag minns bra. Själv letade jag efter hånglande ungdomar, personer som kysser varandra offentligt är ett av mina favoritmotiv.
Anmälan av bok idag i HD. Jag läste med fel ögon till en början, trodde det var ett reportage. Det är mer Beckett än reportage men talang förnekar sig inte och författaren är begåvad om än konstig – det är ingen motsättning. Han skrev helt hastigt om de sju kvinnor han varit tillsammans med och hur det blivit så, det säger väl rätt mycket om någon? Jag har iakttagit den här typen – de som väntar ut – men jag har inte kommit fram till något.
Så här skriver mannen som tidigare var känd som Claus Beck Nielsen i boken ”Claus Beck Nielsen (1963 – 2001) en biografi”
Jag försökte bara, så diskret som möjligt, låtsas som om jag inte var ointresserad. Jag pratade. Jag log. Jag såg dem i ögonen. Och fram på morgonen, när de flesta andra på festen eller krogen hade gått, och jag fortfarande såg dem i ögonen och log, milt och tillmötesgående, hade de hunnit bli så otåliga, eller helt enkelt arga, att de kysste mig.
Thomas Nydahl
10. September 2009 at 23:51Det finns en fantastisk rörelse i bilden som suger in mig i just det hörn där kyssen äger rum. Men också strax till höger anar man att en kyss snart kommer att smacka i natten. Vackert!
Jenny Maria
11. September 2009 at 07:22Tack Thomas!
Fint att du börjat blogga igen.
Rävjägarn
11. September 2009 at 07:26När är bilden tagen? Den är vacker. Jag gillade aldrig tonårstiden så bilden väcker blandade känslor. Nej, så hemskt var det inte, men jag minns bara att jag gjorde allt fel/annorlunda. Filmade skolavslutningen på gymnasiet med Super-8 (när det skulle vara video). Köpte tolvtumssinglar – det fattade helelr ingen något av där i norr (4 versioner av samma låt???).Detta var runt 1990 (och ett annat minne: ölet och vinet och hur jag kräktes i rabatten).
Jenny Maria
11. September 2009 at 07:37Den är tagen år 2000. Bara tio år sedan. Säkert var det några som kräktes i buskarna. Jag har varit på avslutningar och tillställningar för tonåringar många gånger och det är alltid av båda världar; sorgligt och underbart.
De är så sårbara, utkastade liksom undrande; ”vill någon ha mig”.
Det där på Super 8 skulle jag gärna se någon gång. Har du mycket sådan film, min projektor gick sönder. Har du fört över något till annat medium?
Jag som tonåring var en katastrof. Mitt omdöme var monumentalt dåligt. Och dricka för mycket, hur roligt är det?
Eleonora
11. September 2009 at 22:52Åh, jag minns den bilden. Jag jobbade ju kväll på “scanningen” då.
Jenny Maria
12. September 2009 at 08:40Jag minns den kvällen, vi var ute en vända i Gullvik också. Jag kände mig bara så fri som fick åka omkring och fotografera. Och det är så ljust fast det är rätt sent här.
Jag hade gärna jobbat med dig igen.
Rävjägarn
13. September 2009 at 22:20Jag har en del film, max en timmes material som jag inte vågar titta på. Jag har svårt för att de det där på bild igen, det kan vara plågsamt.
Jenny Maria
14. September 2009 at 08:37Rävjägarn, jo det förstår jag. Men jag tycker du är skyldig att tillgängliggöra sådant material.
Rävjägarn
14. September 2009 at 21:23Nej, inte plikten!!!
Jenny Maria
15. September 2009 at 08:03Gustav, är du luthersk? De pliktstyrda är intressanta.
Rävjägarn
15. September 2009 at 14:19Jag är pliktstyrd (mot mig själv och mot andra), men hatar plikten. Usch. Inte blir det så lustfyllt.