Om Lotta Lotass roman Den svarta solen

Ming

Alla som läser den här bloggen vet att jag har ett nästintill autistiskt intresse för ljus och hur det faller. Lotta Lotass roman innehåller mycket av sådana beskrivningar,  utförda med en massa upphetsande, somliga för mig tidigare okända, adjektiv. Dessutom har den kartkvaliteter. Jag är bra på kartor, det är ofta vi som inte har någon naturlig känsla för att hitta.

Jag bad min dotter läsa ett av styckena, nummer 6. Jag kunde bara be henne en gång, hon har annat för sig och ett kattunge ställde till det, eller ska vi säga ljussatte. Bild och ljud är inte bra men motljus är något särskilt i sig.

Här skrev jag för Helsingborgs Dagblad.

Per Thörn i Göteborgsposten

Elise Karlsson i Svenska Dagbladet

Martin Lagerholm i Kristianstadsbladet

Hanna Nordenhök i Aftonbladet

Inger Dahlman i Nya Wermlands Tidningen

Ingrid Elam i Dagens Nyheter

Maria Tellander i Skånska Dagbladet

Lena S Karlsson i Dalademokraten

Nils Schwartz i Expressen

THERE ARE 12 COMMENTS ON “Om Lotta Lotass roman Den svarta solen”

Rävjägarn

18. September 2009 at 10:59

Vilken vacker film med det skira motljuset och den tunna gardinen. Jag läste någon gång någonstans om hur viktigt det var att skapa interiörer med kontraster mellan mörker och ljus och inte låta ljudet ta helt över handen. Kloka ord. Förmodligen från Svenska hem i ord och i bilder.

Jag blir nyfiken på Lotass roman. Jag har aldrig läst henne och din text gör mig intresserad. Hänvisningarna, valen vid varje numrerat styckes slut, har jag aldrig upplevt i en bok.

Jenny Maria

18. September 2009 at 11:17

Jag skulle gärna ha en liten smalfilmskamera. Görs det moderna med hanterlig ljudsynkning?

Lotass bok är något för mig, för mitt temperament. Jag skulle kunna samla mina egendomligaste vänner och vi skulle haft stort nöje i att läsa den högt för varandra och absolut skulle jag rekommendera den för dig. Du är som jag förstår det intresserad av hur skuggor faller, ljus silas genom lövskugga och ovanliga adjektiv.

Det där att man får ta sig genom på egen hand, ibland är jag så lättköpt, jag tyckte det var roligt som ett barn som får bestämma vilken middag det ska bli. Jag tog ju ändå den väg jag hade lust till.

Läs den du ☺

Rävjägarn

18. September 2009 at 11:44

Nejdu, man får ta upp ljudet separat eller acceptera att ljudet inte finns och lägga på ett valfritt. Det kan också blir rätt bra, fast jag kan irretera mig enormt på det faktum att jag inte kan bevara rösterna. jag skall köpa mig en ljudinspelare.

Jenny Maria

18. September 2009 at 12:19

Visste väl det. Jag har inte kunskaper och tålamod för sådan ljudsynkning.

Helt annat ljus kan bli mycket poetiskt men just när somliga läser texter högt så är det fint.

Spela bara inte in mig, jag låter som ett märkligt skånskt barn, har jag fått höra.

bernur

18. September 2009 at 13:49

Åh, vilken fantastisk recension du har skrivit om Lotass! Av helt annat slag än de jag har läst i GP, Expr och DN. Speciellt det du skrev om hennes förhållande till ljuset. Jag kan liksom du irritera mig på hur andra irriteras på LL, och håller fram henne som ett avskräckande exempel: varför kan de bara inte erkänna att i stället för ett “den här boken har inget att meddela mig” säga det enda riktiga, att “jag har inget att meddela den här boken”? Du har rätt: LL är inte en författare för alla …

Jenny Maria

19. September 2009 at 09:04

Dina ord gör mig mycket glad. Jag är något förvånad att så få som skrivit om den här boken gjort ett ärligt försök att hitta ett förhållningssätt. De flesta av recensenterna är väl litteraturvetare? Det är inte jag. ”Hon är svår” är slutsatsen, visst men hon är också begåvad.

Jag har några böcker, i princip enbart antologier i anglosaxisk posei vid sängkanten som jag brukar titta i enbart för avkoppling, för språkets skönhets skull och jag har lagt Lotass i den högen nu.

sara b

20. September 2009 at 08:56

allt kan inte vara för alla. bra så.

Mats L

21. September 2009 at 17:32

1-0 till kattungen!

Jenny Maria

22. September 2009 at 07:54

Sannerligen Mats, sannerligen…

Anna Hallberg

22. September 2009 at 09:20

Det var en fin läsning av Lotass.
Jag tyckte om den.

Jenny Maria

22. September 2009 at 14:21

Tack Anna!

För några av oss verkar den förtjusande. :)

COMMENT ON THIS POST