Sara fotograferade mig när jag fotograferade en fjäril

Jenny

Fjäril

Lilla, döda fjärilen finns med längst ner på övre bilden, ser ni den? Söta Sara fotograferade mig när jag fotograferar fjärilen. I somras när vi var på besök hos dem i Skommarhamn.

THERE ARE 8 COMMENTS ON “Sara fotograferade mig när jag fotograferade en fjäril”

Olof

5. October 2009 at 06:31

Hej, jag blev lite fundersam när jag läste din artikel om “Vägar till visdom” av Stefan Einhorn

Du skriver:
“I “Det var inte mitt fel, om konsten att ta ansvar” avfärdar moraldebattören Ann Heberlein altruismen. Hon menar att den antingen är naiv eller hycklande och hon förespråkar reciprocitet – instrumentell godhet. Hon har fel och Einhorn rätt, hans hållning skänker trovärdighet. Det är avgörande för en bra värld att människor förmår handla utifrån sitt medlidande, utan tanke på egen vinning.”

Ditt avfärdande av Heberlein gick väldigt snabbt. Visst kan det vara så att Einhorns hållning skänker trovärdighet, men tänk efter en gång till. Kan det inte vara så att Ann Heberleins hållning fungerar bättre i praktiken? Det är i alla fall vad jag känner.

Jenny Maria

5. October 2009 at 12:19

Olof, bra att du lämnat kommentar här.

Du har rätt i att avfärdandet gick snabbt, möjligen borde jag valt bort det istället för att helt hastigt beröra det. Här recenserade jag Heberleins bok ”Det var inte mitt fel…” där skriver jag mer vad jag menar när det gäller altruism kontra reciprocitet.

Din och Heberleins uppfattning är den vanligare och invändningen du kommer med, typ; altruism fungerar inte” är giltig. Men jag diskuterar inte det utan menar att altruistiska handlingar finns och är bra. Dessutom ogillar jag när altruism ges dåligt rykte på felaktiga grunder.

Altruism eller reciprocitet är inte ett val man måste göra, båda ryms inom moralen. Det ena är instrumentellt, det andra tror jag känslomässigt och kommer ur vårt medlidande. Jag lär mina barn att de måste lära sig visa hänsyn för att kunna kräva det tillbaka och man måste inte vara snäll mot någon som behandlar en illa. Jag ställer själv hellre upp för en granne som gör detsamma för mig. Men om jag kunde rädda en granne som aldrig gjorde något för andra från något hemskt öde genom en självuppoffrande handling så hoppas jag att jag skulle ha utfört den handlingen. Även om det inte fanns något för mig att vinna, även om jag fick förutsätta att varken grannen eller någon annan skulle göra det för mig.

Heberlein vill att människor ska handla moraliskt men ibland tror jag hon lägger något annat i ordet altruism än vad det betyder. En altruistisk handling görs av medlidande eller rättspatos utan tanke på vinning, för en annan människas skull och jag är säker på att de flesta människor är förmögna till sådana handlingar jag ser det hela tiden i stort och smått.

När amerikanska soldater vägrade skjuta civilbefolkningen var det något de just då och sedan under hela livet förlorade på, de förlorade på att svika gruppen. Ändå ångrade inte någon sig. De tycktes ha handlat av medlidande. De visste att det inte fanns något för dem att vinna på att låta bli att döda, de gjorde det för att det var fel att handla så mot andra.

Och jag tycker att om man avfärdar altruism är man inte lika trovärdig när man diskuterar moral som om man omfamnar den.

Rävjägarn

5. October 2009 at 15:06

Ond bråd död i fager norrlandsnatur. Romantik.

För övrigt tycker jag att altruism är något bra. Jag har svårt för människor som ändrar åsikt bara för att nya förutsättningar gynnar dem själva. Antingen vet man vad man tycker och vad man tror på, och handlar därefter, eller så vet man inte det.

Olof

5. October 2009 at 17:10

Jag håller med dig om att altruism och reciprocitet inte är ett val man måste göra. Det känns som om det stora problemet är hur man balanserar dem mot varandra, Ska jag öka mitt inflytande och ekonomiska välstånd genom att tillämpa reciprocitet eller ska jag tillämpa altruism och använda min egen tid och egna resurser till att hjälpa andrà? Kruxet är ju att ju mer inflytande och pengar man har desto större altruistiska handlingar kan man utföra, till skillnad från om man är fattig och altruistisk.

sara b

5. October 2009 at 19:34

väldigt snygg blå färg på den där tröjan!

Karin A

6. October 2009 at 15:40

stackars lilla döda fjärilen! så fick den ändå bli hedrad av att bli förevigad på bild av dig.
Din M berättade hur hon räddat en nattfjäril ur en pool, efter att min J berättat om hur jag räddat en till synes död gräshoppa, också ur en pool.
När jag lade upp den på bassängkanten såg vi hur den lilla magen rörde sig och gräshoppan kippade efter luft. Den fick torka till sig lite i solen och värmen från betongen och efter ett tag satte den sig upp för att senare hoppa iväg. “Han tackade” – tyckte vi -genom att spela för oss så härligt som bara syrsor kan. En pyttliten räddningsaktion , men stor ur ett barns perspektiv. : )

Jenny Maria

8. October 2009 at 20:46

Olof, det är på ett vis sant att det går att hjälpa mer om man har mer. Bill Gates har väl typ snart betalat för vaccination av alla tredje världens barn. Det går ju inte säkert att veta om det är en altruistisk handling men det kan mycket väl vara det. Men vardagen är full av små altruistiska handlingar och stora med ibland för den delen. Även om jag själv misslyckas med att handla väl alla gånger. Det borde nog påpekas.

Jag tycker det är stor skillnad på reciprocitet och altruism. Att känna lojalitet, plikt och att ära personer som handlat väl mot en är bra men en värld utan handlingar som är självuppoffrande, där man utför en god handling och kanske vet att det kommer att betyda något dåligt för en personligen, så som det ibland är för whistleblowers – det skulle vara hemskt om folk inte också hade det i sig att handla så.

Tack Sara, ja den är inte så tokig den där blå.

Sötaste historien Karin. :-)

Olof

10. October 2009 at 13:06

Altruism innebär att man avviker från något som är en självklar förutsättning för att överleva (och i vidare utsträckning uppfylla egna behov, som fin bostad, bil, resor osv.): nämligen egenintresset. Altruism är alltså att avvika från det normala, egenintresset. Mindre altruistiska handlingar, som att ge lite pengar till rädda barnen, och hjälpa en främling som blivit sjuk osv. klarar de flesta av, därför att man offrar egentligen väldigt lite av sina egna intressen. Eftersom man offrar så lite kommer denna altruism inte heller framkalla några större samhälleliga förändringar, minska fattigdomen, konflikter osv. ute i världen. För att få till större förändringar behövs en större överenskommelse, altruismen måste sättas i system, belönas på något sätt, antingen genom att ge status eller genom ersättning i någon form. Därigenom är den inte altruism längre, utan har övergått i reciprokitet. Egenintresset är basen för vårt handlande, altruism är vad vi, om vi har tillräckligt stort medlidande, kan göra för andra när egenintresset är tillgodosett.

Det hör ihop med detta att många människor runt om i världen som är självuppoffrande, och handlar enligt sin inre moraliska kompass, tvärsemot de omgivande förväntningarna, exempelvis whistleblowers, kommer att leva väldigt tragiska liv.

COMMENT ON THIS POST




    Archive