WRITTEN ON THE 04 November 2009 AT 10:00.
POSTED IN: Fotograf Jenny Maria.
KEEP UP TO DATE WITH COMMENTS: RSS.
URI TRACKBACK: TRACKBACK.
SOCIAL BOOKMARKS -
Vackra bilder! Gillade alldeles mycket två: den med det gröna valvet och bok(?)stammarna som liksom glänser som om de vore hala.
Har ni fortfarande sådan vacker höst i Skåne eller är bilderna några dagar (veckor) gamla?
Här (Stockholm) är hösten förbi. Sitter i en liten stuga ute i skärgården och arbetar, och utanför faller kornliknande snöflingor och lövträden står kala. Det är kallt och jag sitter så nära kaminen jag kan, med sockorna på.
Jo, det är mysigt. En speciell känsla att vara här ute nu. Helt tomt på folk, Knappt några båtar, bara ett och annat yrkesfartyg. Det enda jag hör är vinden i träden. Tror jag börjar få farlig smak för det här eremitlivet : )
Ni har så vacker natur. Jag gillar särskilt djupet i bilden som du gett alt-texten kära (hela bildsvepet är för övrigt mycket vackert). Jag tog mina sista höstbilder förrförra veckan, i duggregn. Nu är här helt avlövat och humlegården känns så ödsligt, men det har också sin charm.
mmm, de är vackra, alla på sitt sätt.
Första bilden är lockande med sin trolska gröna, till synes gröna port. Man vill se vad som ses när man kommer dit. Också den ljusgröna grenen som sträcker sig ut och hälsar på en, när man kommer gående. Den är ju kanske inte grönv men vissnande övergående i gul. Ja hösten dröjer sig kvar lite i Skåne. Det är mysigt för man vet at allt ska bli grått.
Mannen med det röda trädet är också vacker, he he jag menar bilden med det röda trädet och den välbekante mannen, är också fin. Fast mannen är minst lika fin som trädet….: )
Tack för höstbilderna Jenny, nu kommer grått…
Kram
Karin
Lugnare bilder har jag nog aldrig skådat. Ett lugn som jag tror smittar av sig på betraktaren. Gillar den med bokarnas svarta stammar bäst. Det brukar vara svårt att få vertikala linjer att bli bra, men det har du lyckats med.
Alnarp är speciellt. Det är lantbruksuniversitetets område med både ”vilda” miljöer och parkditon. Men det märks att någon vårdar växtligheten, eleverna arbetar ju mycket där ute och fixar och donar. Jag tror det är vad som ger den sköna känslan av ”människa och naturområde”
Mats, det där är ett planterat område i skog, de experimenterar med olika träd. Så det är nog därför bilden blev bra, träden är snyggt planterade.
Jag är svag för Alnarp, Ulltuna och vad de nu heter, lantbruksskolor och försöksgårdar. Vi hade, och har, en försöksgård i Öjebyn (där svartvinbärssorten Öjebyn odlats fram). Mina föräldrar umgicks chefen där på 60-talet, Jörgensen hette han. Många år cyklade han till sydeuropa eller var det nordafrika. Minns bara att diabildsvisningarna i Flarken i Västerbotten, dit han flyttade, aldrig tog slut. Han var högljudd och älskade sin fru.
Försöksgårdar och lantrbruksuniversitet, det är nog bondeklassens finrum på något sätt. En slags lantlig societet. Jag är glad att inrättningarna fortfarande finns kvar.Tyvärr är de i norr inte lika vackra som Alnarp.
Vackert och stillsamt. Men inte bara, jag gillar den första (gång) och sista (slottet) för mystiken jag upplever i dem. Är lugnet bedrägligt? Varför är det så stilla?
Lugnet är kanske alltid bedrägligt? Men det var mycket stillsamt, det är mycket stillsamt där ute som om tiden står stilla trots att det är en skola med mycket människor.
Ansluter mig i kören av beundrare!
Höstlugn, förändringstider, förväntan och melankoli i symbios. Mkt, mkt fint.
Har aldrig varit i Alnarp, men hade det stora nöjet att bekanta mig med en av dess professorer uppe på Svalbard nu i somras. Jag satt och drack vin halva natten med honom och pratade resor, botaniska expeditioner om om grödornas gröda, the king of crops: Korn (Barley). Professorn är världsledande expert på Korn och tillika lillprinsens mentor på Alnarp.
Steven, det är alltså korn som är grödornas gröda. När jag är därute ångrar jag att jag inte utbildade mig till något som hade med växtlighet att göra.
Ja, jag måste säga att jag inte visste så mycket om Grödornas Gröda heller. Men efter en helkväll med professorn måste man kapitulera. Hans arbete har lett honom över hela världen (och då menar jag HELA världen) för att leta…få se, hur var det nu? Tvåradigt, eller fyrradigt korn…han är SLUs egen Indiana Jones. Det var bara att lägga sig platt inför expertisen
Fö är jag glad att du valde den bana som du gjort. Hur tråkigt vore det väl annars på din blogg? Jenny skriver om fröDNA och korsbefruktningar mellan äppelsorter som ingen vill äta?
Jättefina bilder! nu har jag surfat runt på din sida i 20 minuter och glömmer helt bort att jag skall iväg till dagis och hämta barnen.
Precis som du är jag också ett Creative Commons fan på Flickr och
älskar att titta på alla möjliga bilder.
Snublade in på dessa härliga bilder, vill liksom inte stänga ner sidan
Jag saknar faktiskt ord. Vad använde du för utrustning då du tog bilderna? objektiv filter mm.
Tack för att du delar med dig, underbart!
Gunnar Strandberg
4. November 2009 at 11:23Vackra bilder! Gillade alldeles mycket två: den med det gröna valvet och bok(?)stammarna som liksom glänser som om de vore hala.
Har ni fortfarande sådan vacker höst i Skåne eller är bilderna några dagar (veckor) gamla?
Här (Stockholm) är hösten förbi. Sitter i en liten stuga ute i skärgården och arbetar, och utanför faller kornliknande snöflingor och lövträden står kala. Det är kallt och jag sitter så nära kaminen jag kan, med sockorna på.
Jenny Maria
4. November 2009 at 11:38Tack Gunnar!
Bilderna togs förra helgen men sedan gick det fort. Nu tycks alla löv ha blåst av.
Fast det där låter ju underbart; skärgård, kamin, snöflingor och sockor.
Gunnar Strandberg
4. November 2009 at 12:08Jo, det är mysigt. En speciell känsla att vara här ute nu. Helt tomt på folk, Knappt några båtar, bara ett och annat yrkesfartyg. Det enda jag hör är vinden i träden. Tror jag börjar få farlig smak för det här eremitlivet : )
Rävjägarn
4. November 2009 at 19:12Ni har så vacker natur. Jag gillar särskilt djupet i bilden som du gett alt-texten kära (hela bildsvepet är för övrigt mycket vackert). Jag tog mina sista höstbilder förrförra veckan, i duggregn. Nu är här helt avlövat och humlegården känns så ödsligt, men det har också sin charm.
Karin A
4. November 2009 at 19:29mmm, de är vackra, alla på sitt sätt.
Första bilden är lockande med sin trolska gröna, till synes gröna port. Man vill se vad som ses när man kommer dit. Också den ljusgröna grenen som sträcker sig ut och hälsar på en, när man kommer gående. Den är ju kanske inte grönv men vissnande övergående i gul. Ja hösten dröjer sig kvar lite i Skåne. Det är mysigt för man vet at allt ska bli grått.
Mannen med det röda trädet är också vacker, he he jag menar bilden med det röda trädet och den välbekante mannen, är också fin. Fast mannen är minst lika fin som trädet….: )
Tack för höstbilderna Jenny, nu kommer grått…
Kram
Karin
Elin
4. November 2009 at 20:43Jättesnygga kompositioner! Bra komposition ger så mycket till en bild, tycker jag.
Mats L
5. November 2009 at 01:48Lugnare bilder har jag nog aldrig skådat. Ett lugn som jag tror smittar av sig på betraktaren. Gillar den med bokarnas svarta stammar bäst. Det brukar vara svårt att få vertikala linjer att bli bra, men det har du lyckats med.
Jenny Maria
5. November 2009 at 10:43Tack!
Alnarp är speciellt. Det är lantbruksuniversitetets område med både ”vilda” miljöer och parkditon. Men det märks att någon vårdar växtligheten, eleverna arbetar ju mycket där ute och fixar och donar. Jag tror det är vad som ger den sköna känslan av ”människa och naturområde”
Mats, det där är ett planterat område i skog, de experimenterar med olika träd. Så det är nog därför bilden blev bra, träden är snyggt planterade.
Rävjägarn
5. November 2009 at 19:33Jag är svag för Alnarp, Ulltuna och vad de nu heter, lantbruksskolor och försöksgårdar. Vi hade, och har, en försöksgård i Öjebyn (där svartvinbärssorten Öjebyn odlats fram). Mina föräldrar umgicks chefen där på 60-talet, Jörgensen hette han. Många år cyklade han till sydeuropa eller var det nordafrika. Minns bara att diabildsvisningarna i Flarken i Västerbotten, dit han flyttade, aldrig tog slut. Han var högljudd och älskade sin fru.
Försöksgårdar och lantrbruksuniversitet, det är nog bondeklassens finrum på något sätt. En slags lantlig societet. Jag är glad att inrättningarna fortfarande finns kvar.Tyvärr är de i norr inte lika vackra som Alnarp.
jenny
5. November 2009 at 20:54Stämningsfulla och vackra foton! det är som att jag är där,jag gillar även alt-texterna
Mats L
5. November 2009 at 23:56Ser nu att det viktigaste trädet har en krokighet i sig som nog bär upp mycket i bilden.
Claes
8. November 2009 at 12:08Vackert och stillsamt. Men inte bara, jag gillar den första (gång) och sista (slottet) för mystiken jag upplever i dem. Är lugnet bedrägligt? Varför är det så stilla?
Jenny Maria
9. November 2009 at 10:36Lugnet är kanske alltid bedrägligt? Men det var mycket stillsamt, det är mycket stillsamt där ute som om tiden står stilla trots att det är en skola med mycket människor.
Steven
9. November 2009 at 10:45Ansluter mig i kören av beundrare!
Höstlugn, förändringstider, förväntan och melankoli i symbios. Mkt, mkt fint.
Har aldrig varit i Alnarp, men hade det stora nöjet att bekanta mig med en av dess professorer uppe på Svalbard nu i somras. Jag satt och drack vin halva natten med honom och pratade resor, botaniska expeditioner om om grödornas gröda, the king of crops: Korn (Barley). Professorn är världsledande expert på Korn och tillika lillprinsens mentor på Alnarp.
Fredrik
9. November 2009 at 18:18Ha, det var du som frågade om du fick ta en bild på mig när jag plåtade (killen med stativ på bild 8). Vad kul att snubbla över bilden här, passar på att göra lite reklam för mina bilder tagna samma dag http://perra.wordpress.com/2009/10/25/gramulen-sondag-i-alnarpsparken/
//Fredrik
ida
9. November 2009 at 20:09Otroligt fint. Det är verkligen något särskilt med dina bilder och sättet du kombinerar dem.
Jenny Maria
10. November 2009 at 09:18Tack hör ni ni!
Steven, det är alltså korn som är grödornas gröda. När jag är därute ångrar jag att jag inte utbildade mig till något som hade med växtlighet att göra.
Steven
10. November 2009 at 10:10Jenny,
Ja, jag måste säga att jag inte visste så mycket om Grödornas Gröda heller. Men efter en helkväll med professorn måste man kapitulera. Hans arbete har lett honom över hela världen (och då menar jag HELA världen) för att leta…få se, hur var det nu? Tvåradigt, eller fyrradigt korn…han är SLUs egen Indiana Jones. Det var bara att lägga sig platt inför expertisen
Fö är jag glad att du valde den bana som du gjort. Hur tråkigt vore det väl annars på din blogg? Jenny skriver om fröDNA och korsbefruktningar mellan äppelsorter som ingen vill äta?
Jenny Maria
10. November 2009 at 22:31Wow, det är en annan värld. Jag avundas honom inte bara kunskaperna utan arbetsmiljön.
Den där andra banan låter inte så tokig. Vi kan kanske satsa på omskolning tillsammans?
Vickan
19. February 2010 at 15:12Jättefina bilder! nu har jag surfat runt på din sida i 20 minuter och glömmer helt bort att jag skall iväg till dagis och hämta barnen.
Precis som du är jag också ett Creative Commons fan på Flickr och
älskar att titta på alla möjliga bilder.
Jenny Maria
19. February 2010 at 19:02Tack Vickan!
ja det är lätt att bli helt hooked på Flickr Commons. Jag är tacksam att de ordnat det så fint.
Cano
21. September 2011 at 21:18Snublade in på dessa härliga bilder, vill liksom inte stänga ner sidan
Jag saknar faktiskt ord. Vad använde du för utrustning då du tog bilderna? objektiv filter mm.
Tack för att du delar med dig, underbart!
Jenny Maria
21. September 2011 at 22:22Tack! Jag blir glad. Väldigt enkelt. Jag använde min EOS 5D som jag haft i rätt många år. Vanligt UV-filter, inget annat.