Jacob Fabricius
Walead Beshty
Daniel Hug, Lászlò Moholy-Nagys barnbarn.
Jag var på pressvisning igår på Malmö Konsthall. Nya utställare är Walead Beshty och László Moholy-Nagy. Lars Vilks var där med livvavkter. Hoppas de gillar konst. Jag försökte fotografera en av dem men han såg bister ut och man vill ju inte få problem med Säpo.
På kvällen debatterades skolan i Svt Debatt.
Något som gör barn smarta är poesi. Poesi är det mest sofistikerade av språk och språk är det vi använder för att tänka och kommunicera. Att lära sig läsa, tolka och förstå dikt öppnar och skärper hjärnan och det ska inte underskattas.
I går läste jag och min dotter Ming Edgar Allan Poes Childhood Hour. Ming är 13 och ”såg” direkt innebörd och storhet i dikten; utanförskapet, diktjagets upplevelse av mystik som präglar honom. Priset är den ensamhet som känsligheten för med sig, men det finns också en belöning – den dova skönhet som diktjaget blir varse.
”Det är nog en av de bästa jag läst” sa Ming. Hon kan ha rätt i det. Poe beskriver ett specifikt tillstånd på ett enkelt men tillräckligt vis, känslan av ensamhet vibrerar och hur det mystiska söker människan och fyller henne – det är ovanligt bra skildrat. Vad tycker ni om den?
Lärare och föräldrar underskattar ofta barn. Det ska inte vara för svårt för dem och ofta, tycker jag, tror man att barn inte kan förstå människor från andra tider och andra platser, att barn måste matas med sådant från deras egen sfär som de kan identifiera sig med. Men ger man kidsen något spännande, något de måste sträcka sig mot, något särskilt – då gör de det.
Därmed inte sagt att alla måste gilla poesi. Jag tycker faktiskt inte det, men alla är betjänta av ett bra språk och poesi är ett utmärkt verktyg för det.
∗ ∗ ∗ ∗ ⎝ ⎝ ⎝ * * ˚❚˚ * * ⎠ ⎠ ⎠ ∗ ∗ ∗ ∗
MalligaMallan
18. February 2011 at 11:32Du hade gärna fått varit min mamma.
Fransyskan H
18. February 2011 at 11:45Sâ fint. Vet du, jag tänkte just pâ dig! (i och med upptäckten av Irina Werning).
Niklas
18. February 2011 at 12:37Kanske ska man kombinera poesi och matematik till ett gemensamt språk? Vissa ser nog Einstein som poet lika väl som fysiker. Snillets språk?
Johan
18. February 2011 at 13:36Poesi och matematik, konst och musik; är det inte samma sak alltsammans? Notera hur Poes dikt ändrar ton markant just vid gyllene snittet (två gånger, dessutom)!
Jag längtar tills jag kan börja föra diskussioner om viktiga ämnen som dessa med mina barn, men de är för små än. Snart!
Du har en mycket trevlig blogg som jag alltid läser med stort nöje då den ploppar upp i min feedläsare. Dock är jag bedrövlig på att skriva inlägg.
Johan
Ivar
18. February 2011 at 22:36Min mamma brukade låt oss barn diktera poesi för henne som hon skrev ned när vi var små. Ganska ljuvliga dikter såhär i efterhand.
Childhood hour var mycket bra. Vill läsa mer poesi igen.
bernur
19. February 2011 at 13:28Mm, det är lätt att underskatta barn, men kanske även vuxna borde bli bättre på att ta till sig poesi, lära sig koppla bort det där “förstå”-ordet när de läser – vad då förstå?
En bra Poe-dikt – en annan favorit är den här, “The Lake”,
http://www.americanpoems.com/poets/poe/17498
som Antony också sjungit en fin version av.
Tweets that mention Visa och berätta | Jenny Maria -- Topsy.com
19. February 2011 at 21:50[...] This post was mentioned on Twitter by Clarisa R Ronge, Jenny Maria Nilsson. Jenny Maria Nilsson said: Bloggat, om till exempel poesi http://jennymaria.com/?p=1588 [...]
Jenny Maria
20. February 2011 at 15:39@malligaMallan – ha, ha – tack snälla du! I nästa liv…
@fransyskan Jag kollade Irina Werning. Så coolt. Begriper inte helt hur hon lyckats så bra.
@Niklas – du bloggar igen. Bra! Och @Johan – Det där är svårt hur allt förhåller sig men både poesi och matematik tycks, ibland, handla om rytm. Jag skulle gärna studera mer matematik och även logik. Tack för beröm Johan! Och för att du kommer hit.
Så fint Ivar! Alltså dikter som du och sina systrar hittade på så skrev din mamma ner dem? Min kompis gjorde så med min dotter när hon var tre, fyra. Det blev en liten bok som heter ”Den röda kärleken” – som hon gav mig och dotterns pappa i present. Vi blev så glada.
@Bernur – du har en poäng där. Man måste inte läsa poesi för att förstå men man kan använda poesin som verktyg för att bli mer skärpt.
När vi läste Aniara, för rätt länge sedan, så var det som att något gick upp för mina döttrar. Vi diskuterade inte enbart berättelsens innehåll med allt som står mellan raderna. Utan även formen, författaren och tiden han skrev berättelsen i. Och jag tror att det var då de förstod hur man kan tolka något. Vi använde texten som ett verktyg.