Vår tids rädsla för det som inte är underhållning

Gohatt, gohatt

På bilden syns en värdig valvaka hållen på Nya Zeeland en gång i tiden.

Aldrig har väl en av vår tids stora missuppfattningar synts så väl som under valkvällens zappande mellan vakor i TV4 och SVT. Ja, jag menar diverse producenter som tror att allt måste vara underhållning. Kristian Luuk showade i statstelevisionen och Peter Jihde i den reklamfinansierade.

Tankarna förde mig till diktaren William Butler Yeats rader ”In the pale light of hunted pleasure I become afraid I shall never know my sorrow” och till den unga kvinna som varit på introduktion till den universitetsutbildning hon skulle påbörja och i en kommentar till vad som där delgivits hennes utbrast: ”Jag vill inte ha roliga saker, jag vill ha nyttig information!”. Och jag tänkte på kulturhuvudstadsåret som Lund ansökte till och hur politiker tror att invånare vill ha jippon, när det vi vill ha är fungerande vårdcentraler, bra utbildning och billig kollektivtrafik.

Nöje fjärmar oss från oss själva, det är dess storhet. Det är därför jag själv inmundigar stora mängder amerikansk actionfilm – för att slippa mina egna tankar. Under valkvällen behövdes motsatsen – eftertanke – men vi fick flams och det kändes ovärdigt. Sverigedemokraterna in i riksdagen, kanske i en vågmästarroll. Något darrade till och blev annorlunda. Om det någonsin funnits ett tillfälle för tv-sänt allvar så var det då.

THERE ARE 26 COMMENTS ON “Vår tids rädsla för det som inte är underhållning”

Tweets that mention Vår tids rädsla för det som inte är underhållning | Jenny Maria -- Topsy.com

25. September 2010 at 10:57

[...] This post was mentioned on Twitter by Oman, Jenny Maria Nilsson. Jenny Maria Nilsson said: Vår tids rädsla för det som inte är underhållning: http://jennymaria.com/?p=1458 [...]

Thomas Nydahl

25. September 2010 at 11:11

Tack, instämmer och känner mig beklämd. Å andra sidan har politiken förändrats i underhållningens riktning bra länge. Töntarna på SvT tycks bara ha fattat till fullo, och nästa val lär säkert också innehålla bingo och någon kombination av Här har du ditt liv och Agenda. Och tittarna kommer under kvällen självklart få både ringa och blogga och delta i tävlingen om Vem Som Vinner! Konceptet ligger färdigt, det är bara att använda det.

Thomas Lennartsson

25. September 2010 at 17:15

Jag lyssnade på P1:s valvaka, mest för att svtplay hackade och segade så mycket där jag är just nu. Den var hyfsad, kändes saklig; jag har aldrig riktigt lyssnat på radio, kanske borde jag börja med det nu. Sedan kan jag tänka mig att det nästan ligger i valvakans natur att det blir lite underhållningsartat: Vi har tävlings- och spänningsmomentet i form av rösträkningen. Det finns således stor urartningspotential.

Jenny Maria

26. September 2010 at 08:52

Thomas N – Jag brukar hävda att jag är förtjust i galenskaper men den sortens, det framtidsscenario, du beskriver – hjälp! Kan man hoppas på motsatsen? Att någon med makt på TV inser att det inte måste bli så.

Thomas L – det var förståndigt! Jag lyssnade inte på valvakan med däremot rätt ofta på de program de hade inför valet och de var bra. Mycket god Public Service som P1 nästan alltid är.

Skatan

26. September 2010 at 14:18

Du sätter ord på vad jag själv tänkte under valvakan … Kan det inte för en gångs skull vara lite allvar, seriös information och att man kunde få slippa detta flams och trams dååå … åtminstone.

Var sak på sin plats … tycker t o m en flamsig flaxig kraxig skata …

Kram!

Håkan

26. September 2010 at 14:48

Den där TV-kvällen måste ha varit ett riktigt helvete. Vi struntade i allt och satt på en bar.

Vilken fantastisk bild! Folk som bara försvinner in mörkret… Riktiga folksamlingar av vuxna finns knappt längre.

Håkan

26. September 2010 at 14:52

Nu inser jag vad det var för ord jag sökte: medborgare! Riktiga folksamlingar av medborgare som uppför sig som vuxna, finns det sådana längre?

Jenny Maria

27. September 2010 at 10:05

Kram tillbaka Skatan!

En bar? Det var ju lämpligt.

Visst är bilden cool och märklig. Jag hittade den på Flickr Commons och det stod att den tog i samband med ett val i Wellington på Nya Zeeland. Hur många kan ha levt där då? Vilken uppslutning!

Pawel Flato

27. September 2010 at 12:51

Grym bild!

Trösten i detta elände är väl ändå att SvT fått ta rejält med stryk från många håll. Dock verkar kritiken inte riktig bitit, viket oroande förvisso. Björn Wiman, DN:s kulturchef hade ett fint förslag som sammanfattar situationen väl:
“Nästa gång bör SVT ta konsekvensen av sin nyvunna programpolitik och förlägga valvakan till Globen. Idoljuryn kan välja statsminister.”

Wiman:
http://www.dn.se/blogg/wiman/2010/09/20/mot-valvakan-i-globen-8096

DN: “Massiv kritik mot SVT:S valvaka”: http://www.dn.se/nyheter/valet2010/massiv-kritik-mot-svts-valvaka-1.1173981

bernur

27. September 2010 at 20:37

”In the pale light of hunted pleasure I become afraid I shall never know my sorrow” : det hörs alldeles för sällan, men vilken bra författare Yeats är. De här orden är väl all den argumentation man behöver för att bevisa varför poesi är nödvändig …
Jo, valvakan var hemsk, och allt är svt:s fel, som tror att vi tittare har behov av Kristian Luuk som någon slags idrottsreporter som frågar “hur känns det?” Jag vill inte ha sånt! Jag satt framför tv:n och grät när jag såg hur SD bara växte, och då ville jag inte se hur Luuk gav honom en omfamning och frågade om han hade ätit en macka …

Om man är arg så är man arg, konstaterade lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig. « textum, te

28. September 2010 at 08:40

[...] Titelcitat: Tove Jansson, ur Pappan och havet. Läs även vad Torsten säger om vreden som skapande kraft. Läs vredens barn, vad Rävjägarn säger, Blessyrer, Jenny Maria. [...]

Jenny Maria

28. September 2010 at 09:29

Bernur, fick jag bara välja en enda poet skulle jag kanske välja Yeats. Min första riktiga poesikärlek var Tegnér, jag var typ 14, sedan blev det Yeats.

Jag såg citatet någon gång i 16-årsåldern när jag jagade nöje vilket gjorde mig helt tom. Orden träffade som ett slag i mellangärdet. Jag minns inte var det kommer från men tror jag har boken någonstans. Jag memorerade det och de orden är ännu en slags återställare för mig.

Anders Widén

28. September 2010 at 12:58

Sååå skönt att hitta människor som tycker lite lika i detta: -) Det händer så lätt att jag känner mig lite apart ibland. Som om jag var en dysterkvist, vilket jag naturligtvis inte är, utan bara inte lika flamsig och ibland lite eftertänksam.
(Flams och trams är också en underbar konstart, men det är skönt om den inte alltid är påslagen, för då blir den som urvattnad)
bernur och du nämner Yeats, och då dyker det i huvet upp Gerard de Nerval på mig.
Fråga mig inte varför.

Jenny Maria

29. September 2010 at 08:00

Jaså Gerard de Nerval, jag vet inget om denne poet. Men ska se om jag inte kan plocka upp något nästa gång jag är på bibblan.

Anders Widén

30. September 2010 at 07:18

och jag för min del ska plocka upp Yeats, eftersom tråden här återuppväckte mitt intresse!

vad gäller Nerval kan hans texter vara späckade [nedtyngda] av gamla gudar och myter, eller hänvisningar därpå. Ändå blir det på något märkligt sätt fjäderlätt och luftigt – och mångbottnat.

Jenny Maria

30. September 2010 at 08:45

Låter precis som något för mig.

Mats Lindfors

5. October 2010 at 12:09

Men å andra sidan så är underhållning fylld av rädsla, skräck och våld.

Mats Lindfors

5. October 2010 at 12:11

Korrigering av inlägget ovan.

Men å andra sidan så är underhållning många gånger fylld av rädsla, skräck och våld.

EN HÄRLIG PERSON

5. October 2010 at 19:41

Nå. Kommer du någon vart?

Jenny Maria

6. October 2010 at 10:31

Nej, härlig person. Det gör jag inte. Men jag ska försöka lite till. Det finns, i ditt fall, lite att gå på.

Jenny Maria

8. October 2010 at 09:16

Jaså? Jag har tidigare tagit det på kommentarer där jag märkt att kommenteraren känner den anonyma. Inget sådant i ditt fall.

EN HÄRLIG PERSON

11. October 2010 at 18:44

Nu läste jag fel. Om man läser tvärtom så var det meningen. Det som inte var meningen. Var meningen.

Jenny Maria

12. October 2010 at 10:17

Det som inte var meningen var alltså meningen? Hmmm…

2010-års värsta TV-ögonblick « slashtv

2. December 2010 at 13:20

[...] Jenny Maria har fint sammanfattat tankarna hos många av oss med citatet: ”In the pale light of hunted pleasure I become afraid I shall never know my sorrow”. [...]

COMMENT ON THIS POST