Fast i vidvinkel-kylan

varlden-ar-inte-nagonsin-tyst.jpg

for-tystnaden-har-evighetsvibrerande-toner.jpg

flertalet-kan-vara-oron.jpg

inte-uppfatta.jpg

men-da-och-da-nar-oss-ett-ackord.jpg

fast-aldrig-en-hel-melodi.jpg

Långt innan vi flyttade visste jag att vi skulle flytta.

Jag hatar vidvinkel-linsen och använder den sällan men ett tag innan vi flyttade från Örnsköldsvik så kom det för mig att när jag var ute på jobb och hade de bilder jag behövde för tidningen så bytte jag till vidvinkel, tog några steg tillbaka och fotade liksom på måfå.

En slags girighet, som om jag med bästa möjliga ljus och skärpa ville suga ut allt ur dessa plaster och ta det med mig. Översikt och detaljer – så mycket som möjligt skulle med.

Ibland inbillar jag mig att fotografer lämnar människor åt sitt öde i vidvinkeln. Så mycket utrymme att fylla och fotografen hjälper inte till.

THERE ARE 6 COMMENTS ON “Fast i vidvinkel-kylan”

Ida

13. September 2008 at 17:11

Måste utrymmet fyllas? Jag älskar vidvinkeln just för utrymmet.

Ice-B from the Finland

14. September 2008 at 08:49

Läste inlägget i går och kunde inte direkt relatera till det då. tyckte jag. Tänkte att bilderna kan få en bra balans även i vidvinkel utan/för att man inte fyller utrymmet.

I natt drömde jag att jag fotograferade min mor och upptäckte att jag förstod henne på ett helt nytt sätt, mycket närmare, mer intimt än någonsin tidigare. Hon kunde ta mig till sig på ett helt annorlunda sätt då jag vågade lämna bort vidvinkelperspektivet och bara se henne för det HON är, utan omkringliggande faktorer.

Kom fram till att jag tror att tomrum också är NÅGONTING, men sällan någonting som kompletterar det man fokuserar på, snarare tvärtom. Däri ligger kanske utmaningen?

Jenny Maria

14. September 2008 at 09:47

Jo Ida – du har rätt och utrymme är härligt. Det finns en annan fotograf-term för det där rummet som bildas inom bilden; ”aktiv luft” och man kan lika gärna säga att det är det man har.

Jag tror att det jag ogillar med vidvinkel-linsen är det missbruk som finns, även hos profesionella fotografer och ibland hos mig själv. I den morgontidning jag läser kan det vara hela bilagor fyllda med vidvinkel, lutande horisonter och tagna underifrån. Det skapar ett förföriskt, ”fartigt” drag som jag känner ofta handlar långt mer om fotografen än om situationen och de människor en fotograf är skickad att skildra.

Men visst, ofta ser jag vidvinkelbilder väl genomförda och det har ju den fördelen att det går att få med mycket information och detaljer. I själva verket är det distorsionen jag tycker är orättvis och liksom påförd människor som inte riktigt frågat efter den.

Ice B – du har också rätt – många vidvinkelbilder är fint balanserade och vältagna. Olika vidvinkel-brännvidder är det svåraste att begagna sig av, tanken måste vara klar och omsorgen god.

Jag avundas dig som drömmer så klart och symbol-laddat, drömmer du ofta så? Fotografering har en särskild intim laddning, undersöker du den här förtroligheten?

Det är enklare att få människor till sin fördel med porträtt eller normalobjektiv. Ibland på slarvigt tagna vidvinkelbilder är människornas huvuden deformerade och då tänker jag att nu kanske de tror att de ser ut så. (det gör de väl förmodligen inte)

Annars berör du något magiskt – ibland är det mest spännande det vi inte fokuserar på.

Ice-B

14. September 2008 at 21:13

Allt mer sällan, men om något går mer in på djupet än “vanligt”, så lyckas mina drömmar formulera sig så. Inte sällan efter att jag upplevt dina bilder. Det fantastiska är att mina barn verkar ha ärvt de drömmarna nu. Hoppas de kan lära sig att hålla i dem…

Jenny Maria

15. September 2008 at 09:03

Vilken komplimang!

Att vara fallen för sådana drömmar där det undermedvetna berättar för en är verkligen en gåva.

Jag vet inte men ibland misstänker jag att hur man drömmer är en någon slags medfödd läggning.

Julklapp? | Jenny Maria

10. July 2009 at 16:25

[...] i Örnsköldsvik. Vid fotograferingen har jag inte tagit några hänsyn till estetiska värden. Bilden är från min vidvinkelserie, där jag prioriterat att 1) sno med mig så mycket som möjligt av verkligheten, 2) ”bada” [...]

COMMENT ON THIS POST