I min röda, luddiga katts kittenhood bands han till ett träd och besköts med luftgevär. En dam fann honom i skogen fastbunden, uttorkad, med bruten tass och nästan död. Jag hämtade den lille stackaren hos ett jourhem för katthjälpen i Norrland och mot all förmodan blev han återställd. Haglet som satt innanför pälsen men utanför köttet plockades ut när han kastrerades. Nu är han snart 5 år och till karaktären sur och elak. ”Han har haft det svårt” säger jag till de trevliga turister som vill klappa honom. Han hatar det, i bästa fall går han sin väg i värsta fall attackerar han.
Tompa (hans namn) är skurkaktig och på bilden ovan har han jagat upp en annan katt i ett träd. Är det kattslagsmål eller annat trubbel någonstans så håller sig vår andra katt Fläcken undan medan Tompa springer dit så fort han kan med förtjusad och ivrig blick.
Annars sitter jag här hemma och tänker på tre av mina stora misslyckanden, detta föranleds av en hjärna i spillror för att jag försöker arbeta bland alla lediga barn – fail. Så nu dricker jag öl och hoppas att det gör saken bättre.
Jag har något extra värdefullt att skriva på.
Mitt foto på senaste tiden har gjort mig besviken. Jag vill fota storm, regn, lövskugga, gruppbilder, traditioner, fräkniga, eld, bal-deltagare, nakna, tatuerade och festivalen i Glastonbury men det blir inte av. Funderar på att istället för att fotografera i serier samla alla bilder till en enda långdikt där var bild är ett stycke i en text som långsamt förändras, bild läggs till bild i en lång svart-vit dikt.
Dessutom har jag förlorat förmågan att slöläsa – fruktansvärt.
Något jag får ångest över, vilket betyder att jag har ångest jämt, är att människor sällan kommer till sin rätt. Jag vet inget om livet eller vad det ska vara till för men en sak som intuitivt upprör mig är att förmodligen 80 % av all begåvning inte får verkning. Fantastiska hjärnor kan finnas i flickor på talibanstyrda platser och det skulle inte ha någon betydelse – potential stoppas, vilket gör mig sorgsen. Alla förlorar på det och samhällets strukturer motarbetar ofta talang – tror jag åtminstone.
Jag lyssnade på Kalibers program om misstagen i åtalet mot Abbas Rezais mördare, jag vet att Abbas mamma knappt tilläts komma till Sverige för att bevista sonens rättegång och begravning och jag tänker på ansvar. Kan myndigheter alls ta det? Om svaret är nej, vad gör man då?
Comment on this post: 6 COMMENTS