Jag hade någon idé förra hösten att göra en ”systerbild” fast den här dagen var inget var rätt, varken ljus eller omständigheter. Jag ska göra ett nytt försök. Syskon, det är som om någon tagit två människors drag, blandat dem i en burk, skakat – så faller de olika men snarlikt. Jag tröttnar aldrig på att ”inspektera” syskon.
Det är så vackert med småfåglar mot molnhimmel över fälten just nu, som om någon kastat upp en handfull svarta stenar som är undantagna tyngdlagarna; när de ska till att falla flyger de istället än hit och än dit. Hur reagerar fåglarna så snabbt på varandra inom flocken?
Förresten, jag hörde ett bra citat i en låt: Du måste tiga för att vara sann men tala för att ha en chans. En svensk grupp, jag vet inte vilken. Möjligen blir det här inlägget hållet i en anda av slarviga citatangivelser.
Några saker om ARBETARKLASSEN. Jag kommer från den, även om den sades vara avskaffad då när jag gick i skolan på 80-talet. Men som min fröken i tvåan upplyste klassen när jag kom ny: ”Jennys föräldrar har inga fina yrken och hon har flyttat från ett höghusområde” – hon var ond. Det ska erkännas att jag koketterar med min bakgrund när jag så önskar på ett mycket ytligt vis men på ett annat vis vill jag undvika att tala om det för det finns mycket sårbart där som jag aldrig växer från – svagheter…
Målet har alltid varit medelklassen, som jag tycker verkar vara en mysig plats; pengar till räkningar varje månad, komma hem klockan fem, parmiddagar, sommarsemester, lediga helger – och medelklassen är liksom tillrättalagd på ett sympatiskt vis, som jag förstått det.
Jag läste Nordisk Kriminalkrönika när jag var liten för de fanns hemma bredvid mammas hushållslexikon. Frisyrer för barn med utstående öron och hur man friterar klenäter – I know it all. Somliga av oss föds med bildningslängtan. I programmet med Sonja Åkesson sades det att hon spontant läste filosofi, hon hade en sådan längtan efter kunskap, som en längtan efter kärlek och får man den inte så blir man olycklig – tror jag. Det är svårt att förstå den längtan efter kunskap om man alltid haft böcker och kulturarv och till exempel ett litterärt arv omkring sig.
Både vänstern och högern har svikit kunskapsidealen – det menar jag. Läs här, Anders B Westin skriver bra.
I en bok, en essäsamling om arkitektur, skriver någon (jag minns inte vem och kan inte hitta boken just nu) att vi i Sverige gillar det sparsmakade och enkla för att vi har levt hårt och lutherskt. Är det så? För mig har det blivit tvärtom. Jag är som indianen som kunde lockas med eldvatten, jag vill ha något som glittrar, vansinnigt, sublimt, episkt, storslaget – stora anspråk även när de är dova. Som Dolly Parton, hon var fattig när hon växte upp och sedan när hon fick råd ville hon vara fin. Jag ville aldrig ha socialrealistiska berättelser, jag ville ha sagor.
Comment on this post: 8 COMMENTS