Tillbaka till Anna-Lisa

Sjunde juli

Sjunde juli

Nästan alltid när jag vill fotografera en skulptur, vilket är långt mer ofta än de flesta andra människor, så vill jag fotografera Anna-Lisa – statyn ovan. Jag har fotat henne en massa gånger, jag dras till henne och hon till mig. Varför, tänkte jag idag när jag åter bestämt mig för att fara till henne. (Jag blir förvisso sällan nöjd med bilderna men det gäller allt jag fotograferar.) Varför just Anna-Lisa? Inom minuters avstånd finns en mängd gestalter: den unga kvinnan, den mogna kvinnan, modern och musan (jag har ingen bild av musan – vad betyder det?) men det blir helst Anna-Lisa.

Svaret kom omedelbart, Anna-Lisa är genial i sin framställning av frihet. Barnet som leker, vänd inåt mot sin egen värld och obekymrad om världen runt henne. (jag är medveten om att konstkritiker som omfamnar postmodern genuskritik och läser detta nu hyperventilerar.) Men för mig så är flickan Anna-Lisa en fulländad symbol för frihet. Frihet ingen kan komma åt.

THERE ARE 4 COMMENTS ON “Tillbaka till Anna-Lisa”

Lars

8. July 2012 at 00:02

Fascinerande med alla dessa statyer som i likhet med Anna-Lisa lever sina liv i suverän självförsjunkenhet mitt i vår vardag, helt obekymrade om oss. Är det inte det som gör dem så gåtfulla, en smula ouppnåeliga och gudalika? Förutom, naturligtvis, att de är varaktigare än vi.

Jenny Maria

8. July 2012 at 00:31

Och det upphör aldrig att fascinera mig. Skulpturerna äger världen mer än varje individuell person, eftersom de ser generationer komma och gå. Anna-Lisa har stått där sedan 1911.

Det gör dem gåtfulla.

Pocket Chainsaw

21. August 2013 at 16:01

Jag bara älskar den mystiska naturen och hur det interagerar med vacker kuliss

Jag älskar, älskar det :-)

Galen

Jenny Maria Nilsson

23. August 2013 at 06:16

:)

COMMENT ON THIS POST