31 December, 2010

To infinity, and beyond!

man har inte roligare än man gör sig

Förberedelserna för festen är i full gång. Viveka envisas med att göra hattar till alla.

Nyårskönikan är bortrationaliserad, eller den har visst aldrig funnits. I stället, för att inte verka snål, postar jag länkar till tre bloggade texter och tre artikeltexter som jag själv är särskilt förtjust i.

TRE ARTIKLAR

1) VEM VISAR BARNET VAD DET ÄR?

I den fjärde av Duinoelegierna skriver poeten Rainer Maria Rilke ”Vem visar barnet vad det är? /Vem ställer in det i verkligheten, ger det lod och måttband att mäta tingen… ” Det skulle väl vara vi det, föräldrar och andra vuxna. Men om våra instrument är dåligt kalibrerade? Om visaren pekar på god karaktär när motsatsen är sann, om vi i verktygen införlivat vårt förakt för svaghet och vår nedlåtande attityd mot offer.

2) MED STRÅLANDE PANNA – Om ett fotografi av Robert Frank

Fotografiet är ingen pietà, ingen bild av Maria där hon sörjer Jesus. Men Mary Frank, vars hand vilar om lille Pablos nacke, kommer att sörja sonen som ska dö. Vilket han gör år 1994 på en psykiatrisk klinik i Pennsylvania, efter ett liv som han till stor del tillbringat nerdrogad på institutioner.

3) IN VALAFFISCHEN VERITAS

Känslan av att du är det sista desperata fem-i-tre-ragget på krogen är aldrig så stor som nu när valaffischerna klistrats upp och sanningens minut är nära. De sista drinkarna är urdruckna, tiden då partierna hade tid att i sakta mak imponera för att få med sig någon hem är svunnen, nu är det hårdragg och det blir lätt sliskigt när politikerna presenterar ”bilden av sig själva”.

TRE BLOGGINLÄGG

1) NU TAR MOLNEN MARK

I går begravdes min mormor Greta, hon föddes år 1911 och skulle ha fyllt 99 år i september. Hennes levnad sträcker sig över två världskrig och hon var tio år gammal när kvinnor fick rösträtt. Gretas historia är också det moderna Sveriges historia. Det vore lögn att säga att vi stod varandra nära, vi träffades under hela mitt liv och som vuxen kände jag att hon uppskattade mig men knappast när jag var barn. Hennes normer var svåra att leva upp till och de kvaliteter jag föddes med, egensinne, sjukligt stor fantasi, temperament och med en kropp som var långsmal och kantig, gick inte hem vare sig hos henne eller hos skånsk arbetarklass generellt.

2) MANNEN FRÅN FORES

Människors oförmåga att förstå och fallenhet för att tolka något till det man vill ska gälla förvånar mig sällan. Jag är människa själv och därför bekant med beteendet. Sammanhang, omgivande personer, erfarenhet, uppfostran och framförallt lojaliteter mot större och mindre mål, inte minst då pengar, suger handlingar och åsikter ur oss.

3) NOVELL – SEPTEMBER (Jag skrev den när jag var 18.)

Ralph – jag betraktade honom oblygt, värderade hans beståndsdelar och kände lust att tränga in i honom, klassificera honom. Kafeterian var nästan tom, det var sent och skymningens färger brottade ner dagens. Han la det ena benet över det andra och en glipa bildades mellan byxorna och den vita strumpan – det stang till i mig när hans hud skymtade, gyllenbrun med en söt matta av många små vita lena hår så som svenska män ofta har, jag hade velat föra tummen över. Blodet flödade till mitt underliv och just då lutade han sig mot mig, hans hand var nära min.

Tack för det här året sötnosar! Vi ses på andra sidan.

Er för evigt.

Jenny Maria

Comment on this post: 5 COMMENTS

30 December, 2010

Om hur unga personer kan blåsa bort

family

Bilden är inte så gåtfull som den tycks vara, mystiken uppstår i vårt sinne eftersom tiden och platsen är oss avlägsna.  Vad tror ni? Slutet av 60-talet eller början av 70-talet? I USA, där det finns berg. Vore fotografiet taget i Sverige med svenskar skulle bilden bara vara ett gammalt foto – intressant men förmodligen utan den fiktiva känsla som i alla fall jag upplever nu.

Tidigare tänkte jag att människan rör sig uppåt från det att hon föds och sedan vid cirka femtio blir jordens anspråk på henne så märkbara att hon börjar dras neråt för att åter bli en del av jorden. Så berättade någon om trädens växtfaser. Träd växer den första tredjedelen av sina liv, i nästa tredjedel är de konstanta för att sedan i sakta mak brytas ner och vissna under den sista tredjedelen. Människan, tror jag, är samma.

Låter det sorgligt? Det är det inte, bara som det måste vara. Alla faserna har sina för- och nackdelar.

Varje nyfödd har ett löfte kring sig och det finns något lätt, en uppåtrörelse, över barn och ungdomar. De är på väg någonstans, till något. Nästan som om de skulle kunna lätta från marken. Så kände jag själv, själsligt var jag alltid tung men fysiskt så lätt att när jag sprang trodde jag att jag plötsligt skulle snubbla upp i luften. Ålder förändrar.

De som hatar barn gör det ibland av den orsaken; de står inte ut med lättheten, de provoceras av den. Andra älskar den. Jag älskar kraften, förhoppningarna, den okända vägen som ligger framför dem. (Jag är medveten om att jag låter som en nazianstruken gymnastikledare som talar pekoral men inte tänker jag låta det hindra mig.)

Jag tittar alltid efter föräldrar och barn, på stan eller annars, för jag ser dem i varandra. En trött och grå mamma bredvid en strålande dotter och ändå är de så lika. Mamman var dottern, tänker jag, men det är inte sant.

På bilden ovan är mamman inte trött utan ordnad. Det borde väl vara en familj, n’est-ce pas? Mamman är så fin, så tillrättalagd – som en docka. Ibland tror jag att de är de lyckosamma som utvecklar en förmåga att kontrollera och behärska sina liv, ibland tror jag att det är de olyckliga. Kroppen underställs samma styrning som livet – personligheten har alltid en form, den syns men är svårtolkad.

Dottern är essensen av ung människa, fri och liksom en del av naturen som om hon nyss fötts ur den, kommit ur jorden och i nästa bildruta kan blåsa bort från föräldrarnas bekymmer.

Comment on this post: 5 COMMENTS

24 December, 2010

God Jul

flickor

Jag skulle vilja skriva något fantastisk om jul och godhet och hur svårt somliga har det kring den här högtiden, av ekonomiska eller känslomässiga skäl. Men nu är klockan mycket så jag får nöja mig med att önska er en God Jul.

⋄ • ⋄ • ⋄ ☛  ☛ ❄ ❅ ❆ ☚  ☚ ⋄ • ⋄ • ⋄

Comment on this post: 11 COMMENTS

14 December, 2010

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar

huld i sin maning

Det var igår jag borde ha lagt in den här bilden men jag hann aldrig. Jag älskar Lucia. När jag fotograferade i Domkyrkan fanns en konflikt. Kyrkans representant ville att jag skulle åstadkomma bilder som upplyste om det stora i GUD och härligheten i kyrkans verksamhet. Obs! jag var inte där på uppdrag av kyrkan. Jag ville  fotografera hur ljuset föll i de stora steniga rummen och försöka komma åt något angående människan.

När jag är ensam hemma tänder jag inte lamporna för jag gillar att märka inomhus när det skymmer. I går när jag badade gjorde jag det i naturligt ljus. Först ger kvällen ett beige ljus, sedan ett allt mörkare grått. Vårt badrum är helkaklat och tomt på andra färger än vitt. Ett allt svagare ljus höll sig längs de vita, glansiga väggarna och jag tänkte att jag lika gärna badade här som i något badparadis.

Jag tror jag är i färd med att förändra mitt liv och det går trögt. Kristian Luuk sa att det är som att vända ett hangarfartyg helt om. Min energi försvinner ut åt något håll, själva rattandet av fartyget kanske? För trots extrema mängder kaffe tycker jag mig hålla dålig fart.

Eller så är det inte så att jag förändrar livet eller är långsam. Jag kan inte vara säker på mitt omdöme. Min personlighet har alltid dragits till dramatiska berättelser när det gäller mitt eget liv. What we do in our lifetime echoes in eternity – liksom. Jag gillar alla typer av stora gester och jag gillar storhet och värdighet i människor för det har med godhet att göra – vilket amerikansk film har lärt mig.

Förra december – då var jag på annorlunda humör, bloggen är ett inte helt tokigt redskap för utvärderingar av självet.

Comment on this post: 13 COMMENTS

8 December, 2010

De okända

de okända

Jag intresserar mig för de som hamnat på mina fotografier av en slump. De, de okända, är alltid vackra.

Comment on this post: 7 COMMENTS

1 December, 2010

Mail från Mattias

utanför mitt fönster

Tidigare idag.

Läs först inlägget nedan för att förstå det här. Läs gärna också de utmärkta kommentarerna.

Typiskt här utnyttjar man ”folk” för att göra en poäng så dyker ”folk” upp. Fores-mannen heter Mattias Johansson och skickade det här mailet till mig och det var vänligt av honom. Tackelitack!

Hej Jenny,

Jag såg ditt blogginlägg om vår studie som kom ut häromdagen och skulle bara vilja bidra med lite mer info:

- vi ville göra den eftersom alla de studier/undersökningar/rapporter vi sökt igenom gällande svensk arbetsmarknadspolitik utgår från alla möjliga grupper UTOM just de arbetslösa själva. Ingenstans hittade vi något om hur de såg på sakerna, varför de trodde att de inte fick jobb, hur de ansåg att AMS-utbildningar och motsvarande funkade etc.

- Swedbank – som också gjort en del egna arbetsmarknadspolitiska rapporter – tackade ja till att finansiera studien samt att analysera delar av svaren, samt var med och utformade frågorna med oss

- vi hade – som brukligt är i en enkätundersökning – inga andra ‘förväntningar’ på resultaten än att de skulle just ge en någorlunda klar bild över hur drygt 500 arbetslösa ser på sin situation och tycker att arbetsmarknaden fungerar idag.

- vi drar ganska många slutsatser från studien – se själv i vår rapport som vi skrev om den: fores.se/assets/249/slutversion.pdf men ja, en är att arbetslösa tycker de inte kan påverka sin lönesättning i tillräcklig hög utsträckning, dvs. de arbetsgivare de har kontakt med måste i sin tur följa kollektivavtal som förhandlats fram i samråd med fack, vilka i sin tur – förstås – är mer intresserade av att förhandla för de som redan har jobb/är medlemmar än de som inte har det/potentiella medlemmar. Det är ett känbt, klassiskt svenskt problem, detta, med insider-outsider-förhållandet. Och ja, vår undersökning säger att det är väldigt jobbigt att vara outsider – särskilt om man är långtidsarbetslös (en grupp som allt sedan 90-tals krisen dominerats av lågutbildade kvinnor, invandrare och unga under 26). Det är väl det som jag själv, helst, vill lyfta fram – när får vi en ’svensk modell’ som också innefattar de som står utanför jobbmarknaden? när utökas arbetsrätten även till dem, liksom?

- jag är 38 år, utbildad gymnaslelärare (Svenska/Engelska/Litteratur) och har själv jobbat som pressekreterare, biståndsarbetare, handläggare, lärare, vik. journalist, restaurangbiträde, bildelsförsäljare, museivakt och tunnbrödspaketerare.

För övrigt gillar jag flera av dina Flickr-foton – inte konstigt att du har kontrakt med Getty.

Bästa hälsningar

Mattias

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Mattias Johansson har humor och självinsikt och jag gillar att människor som kan påverka makten har det och jag hade fel angående hans utbildning. Men min kritik kvarstår och jag vill upprepa; att ta bort minimilönerna och skapa en samhällsattityd där det är de arbetslösas ansvar att ta jobb oavsett vad de får betalt är dåligt, omoraliskt och skulle innebära en sämre arbetsmarknad och ett sämre samhälle.

Johansson är uppriktigt bekymrad och hans invändning och problemformulering är giltig ”Det är väl det som jag själv, helst, vill lyfta fram – när får vi en ’svensk modell’ som också innefattar de som står utanför jobbmarknaden? När utökas arbetsrätten även till dem, liksom?”

För att inte verka alltför gnällig, vilket jag i och för sig är, har jag några förslag som jag tror skulle minska arbetslösheten. Ni får stå ut med att de är hastigt formulerade. Mina idéer är, tror jag, i några fall radikala. Varför kommer inte tankesmedjorna med fler radikala förslag? Problemet är ju allvarligt.

Det är bättre att vara mer flexibel när det gäller övriga anställningsvillkor än att sänka löner och sätta på fötter nya, olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Danmarks flexicurity tycks fungera rätt bra. Lönerna är högre men det är lättare att både avskeda och anställa folk.

Facket måste sluta att enbart värna de fast anställda. Om deltidsarbete blev tryggare skulle arbetsmarkanden bli mer rörlig och folk mindre desperata efter de villkor som följer enbart med ett fast jobb.

Arbetsförmedlingen ska inte fungera som kontrollorgan där politiker kan spela ut maktfullkomliga idéer om vad folk ska bli och göra. Människor som behöver få ordning på sina liv ska inte behöva slösa tid på meningslösa utbildningar, möten eller yrken de inte vill ha.

Låter det världsfrånvänt? Jag talar inte om flum, jag är svensk mästare i att vara emot ansvarslöshet, alla som kan har ett ansvar att försörja sig själva men vi har också ett socialförsäkringssystem som vi betalar in skatt till och som är tänkt att skydda oss från till exempel att bli utnyttjade och att det inte fullkomligt går åt helvete när till exempel jobb och hälsa förloras.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska vara ovanliga, rut- och rotavdrag bör tas bort. Beskattning på arbete ska vara rättvis, alla särlösningar, som på ett märkligt vis tycks gynna den redan gynnade klassen, försvagar ett system och bryter ner en sund arbetsmarknad. Sänk hellre skatten generellt på arbete.

Socialbidrag och a-kassa bör bytas ut mot ett lågt bidrag, kalla det medborgarlön, som alla får om de inte har andra pengar. Det är det enda kriteriet, du har ingen inkomst och ingen betydande förmögenhet. Arbetslöshetsförsäkringar över den låga summan bör vara privata.

Jag avslutar med ett utdrag en essä jag skrev, den blev tyvärr aldrig så bra som jag ville men här ett stycke om hur jag tänker mig en medborgarlön.

Vi har navigerat mot en smaklös kapitalism kombinerad med ett socialt bidragssystem som inte uppmuntrar ansvar eller är effektivt och tillgängligt för de som mest behöver det. Politiker borde uppbåda tillräckligt med mod för att göra slut med ohälsosamma ekonomiska strukturer innan de gör slut med oss och konstruktionen självförstörs.

Jag föreslår medborgarlön som en del av ett bättre ekonomiskt system, medborgarlön – ett ord vars karaktär likt genus eller marxism gör att somliga slutar tänka och plockar fram sina fördomar. Det är synd. Garanterad minimal inkomst är ett estetiskt oskönare men bättre namn på idén som har förfäktats av hela sex nobelpristagare i ekonomi. En sådan garanterad låg inkomst kan ha goda resultat för att 1) finna lösningar och öka friheten och rörligheten för de som är mest bundna av sina ekonomiska villkor, 2) kräva ett större ekonomiskt ansvar av enskilda när de planerar för den ekonomi som innebär mervärde bortom grundläggande behov och 3) minska statens inblandning i privata angelägenheter.

Min variant av garanterad minimal inkomst är både revolutionär och banal. Revolutionär då jag menar att vi tar bort övriga bidrag och inför ett platt socialförsäkringssystem som alla är garanterade. Men trivialt i det avseendet att vi i teorin, men inte i verkligheten, redan är garanterade en grundläggande ersättning från staten.

Frågan är då om människor skall ges möjligheter till resurser indirekt eller direkt. Jag menar att det senare är att föredra. En grundläggande inkomst betalas ut utifrån det enda villkoret att mottagaren inte tjänar några pengar. Detta skulle förbättra samhällets ekonomiska stabilitet över tid, ge enskilda större värdighet och minimera risken för orättvisor och maktmissbruk.

*

Åter tack till Mattias Johansson för det vänliga mailet.

≈ ⇑  ♢   ✧   ♢   ✧  ⇓ ≈

Comment on this post: 10 COMMENTS

    Archive