Tidigare idag.
Läs först inlägget nedan för att förstå det här. Läs gärna också de utmärkta kommentarerna.
Typiskt här utnyttjar man ”folk” för att göra en poäng så dyker ”folk” upp. Fores-mannen heter Mattias Johansson och skickade det här mailet till mig och det var vänligt av honom. Tackelitack!
Hej Jenny,
Jag såg ditt blogginlägg om vår studie som kom ut häromdagen och skulle bara vilja bidra med lite mer info:
- vi ville göra den eftersom alla de studier/undersökningar/rapporter vi sökt igenom gällande svensk arbetsmarknadspolitik utgår från alla möjliga grupper UTOM just de arbetslösa själva. Ingenstans hittade vi något om hur de såg på sakerna, varför de trodde att de inte fick jobb, hur de ansåg att AMS-utbildningar och motsvarande funkade etc.
- Swedbank – som också gjort en del egna arbetsmarknadspolitiska rapporter – tackade ja till att finansiera studien samt att analysera delar av svaren, samt var med och utformade frågorna med oss
- vi hade – som brukligt är i en enkätundersökning – inga andra ‘förväntningar’ på resultaten än att de skulle just ge en någorlunda klar bild över hur drygt 500 arbetslösa ser på sin situation och tycker att arbetsmarknaden fungerar idag.
- vi drar ganska många slutsatser från studien – se själv i vår rapport som vi skrev om den: fores.se/assets/249/slutversion.pdf men ja, en är att arbetslösa tycker de inte kan påverka sin lönesättning i tillräcklig hög utsträckning, dvs. de arbetsgivare de har kontakt med måste i sin tur följa kollektivavtal som förhandlats fram i samråd med fack, vilka i sin tur – förstås – är mer intresserade av att förhandla för de som redan har jobb/är medlemmar än de som inte har det/potentiella medlemmar. Det är ett känbt, klassiskt svenskt problem, detta, med insider-outsider-förhållandet. Och ja, vår undersökning säger att det är väldigt jobbigt att vara outsider – särskilt om man är långtidsarbetslös (en grupp som allt sedan 90-tals krisen dominerats av lågutbildade kvinnor, invandrare och unga under 26). Det är väl det som jag själv, helst, vill lyfta fram – när får vi en ’svensk modell’ som också innefattar de som står utanför jobbmarknaden? när utökas arbetsrätten även till dem, liksom?
- jag är 38 år, utbildad gymnaslelärare (Svenska/Engelska/Litteratur) och har själv jobbat som pressekreterare, biståndsarbetare, handläggare, lärare, vik. journalist, restaurangbiträde, bildelsförsäljare, museivakt och tunnbrödspaketerare.
För övrigt gillar jag flera av dina Flickr-foton – inte konstigt att du har kontrakt med Getty.
Bästa hälsningar
Mattias
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
Mattias Johansson har humor och självinsikt och jag gillar att människor som kan påverka makten har det och jag hade fel angående hans utbildning. Men min kritik kvarstår och jag vill upprepa; att ta bort minimilönerna och skapa en samhällsattityd där det är de arbetslösas ansvar att ta jobb oavsett vad de får betalt är dåligt, omoraliskt och skulle innebära en sämre arbetsmarknad och ett sämre samhälle.
Johansson är uppriktigt bekymrad och hans invändning och problemformulering är giltig ”Det är väl det som jag själv, helst, vill lyfta fram – när får vi en ’svensk modell’ som också innefattar de som står utanför jobbmarknaden? När utökas arbetsrätten även till dem, liksom?”
För att inte verka alltför gnällig, vilket jag i och för sig är, har jag några förslag som jag tror skulle minska arbetslösheten. Ni får stå ut med att de är hastigt formulerade. Mina idéer är, tror jag, i några fall radikala. Varför kommer inte tankesmedjorna med fler radikala förslag? Problemet är ju allvarligt.
Det är bättre att vara mer flexibel när det gäller övriga anställningsvillkor än att sänka löner och sätta på fötter nya, olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Danmarks flexicurity tycks fungera rätt bra. Lönerna är högre men det är lättare att både avskeda och anställa folk.
Facket måste sluta att enbart värna de fast anställda. Om deltidsarbete blev tryggare skulle arbetsmarkanden bli mer rörlig och folk mindre desperata efter de villkor som följer enbart med ett fast jobb.
Arbetsförmedlingen ska inte fungera som kontrollorgan där politiker kan spela ut maktfullkomliga idéer om vad folk ska bli och göra. Människor som behöver få ordning på sina liv ska inte behöva slösa tid på meningslösa utbildningar, möten eller yrken de inte vill ha.
Låter det världsfrånvänt? Jag talar inte om flum, jag är svensk mästare i att vara emot ansvarslöshet, alla som kan har ett ansvar att försörja sig själva men vi har också ett socialförsäkringssystem som vi betalar in skatt till och som är tänkt att skydda oss från till exempel att bli utnyttjade och att det inte fullkomligt går åt helvete när till exempel jobb och hälsa förloras.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska vara ovanliga, rut- och rotavdrag bör tas bort. Beskattning på arbete ska vara rättvis, alla särlösningar, som på ett märkligt vis tycks gynna den redan gynnade klassen, försvagar ett system och bryter ner en sund arbetsmarknad. Sänk hellre skatten generellt på arbete.
Socialbidrag och a-kassa bör bytas ut mot ett lågt bidrag, kalla det medborgarlön, som alla får om de inte har andra pengar. Det är det enda kriteriet, du har ingen inkomst och ingen betydande förmögenhet. Arbetslöshetsförsäkringar över den låga summan bör vara privata.
Jag avslutar med ett utdrag en essä jag skrev, den blev tyvärr aldrig så bra som jag ville men här ett stycke om hur jag tänker mig en medborgarlön.
Vi har navigerat mot en smaklös kapitalism kombinerad med ett socialt bidragssystem som inte uppmuntrar ansvar eller är effektivt och tillgängligt för de som mest behöver det. Politiker borde uppbåda tillräckligt med mod för att göra slut med ohälsosamma ekonomiska strukturer innan de gör slut med oss och konstruktionen självförstörs.
Jag föreslår medborgarlön som en del av ett bättre ekonomiskt system, medborgarlön – ett ord vars karaktär likt genus eller marxism gör att somliga slutar tänka och plockar fram sina fördomar. Det är synd. Garanterad minimal inkomst är ett estetiskt oskönare men bättre namn på idén som har förfäktats av hela sex nobelpristagare i ekonomi. En sådan garanterad låg inkomst kan ha goda resultat för att 1) finna lösningar och öka friheten och rörligheten för de som är mest bundna av sina ekonomiska villkor, 2) kräva ett större ekonomiskt ansvar av enskilda när de planerar för den ekonomi som innebär mervärde bortom grundläggande behov och 3) minska statens inblandning i privata angelägenheter.
Min variant av garanterad minimal inkomst är både revolutionär och banal. Revolutionär då jag menar att vi tar bort övriga bidrag och inför ett platt socialförsäkringssystem som alla är garanterade. Men trivialt i det avseendet att vi i teorin, men inte i verkligheten, redan är garanterade en grundläggande ersättning från staten.
Frågan är då om människor skall ges möjligheter till resurser indirekt eller direkt. Jag menar att det senare är att föredra. En grundläggande inkomst betalas ut utifrån det enda villkoret att mottagaren inte tjänar några pengar. Detta skulle förbättra samhällets ekonomiska stabilitet över tid, ge enskilda större värdighet och minimera risken för orättvisor och maktmissbruk.
*
Åter tack till Mattias Johansson för det vänliga mailet.
≈ ⇑ ♢ ✧ ♢ ✧ ⇓ ≈
Comment on this post: 5 COMMENTS