Pausmusik

jag-laser-mycket-christina-rossetti-nu.jpg

Ett av mina favoritkonstverk. Från lampskärmen hörs röster som säger vardagliga meningar av typen; “ska vi inte sätta på kaffe”.

Får man vara utbränd en dag? Nu är jag inte det utan har snarare musarm och stor oro över att någon tryckt in för många helger i december, dessutom har vissa medlemmar i denna familj haft det dåliga omdömet att födas runt jul.

Lite pausmusik?

-    Den ovanlige vännen
-    Läser ni en enda text av dessa – läs den här
-    Historien om Leonard Soned
-    Förvirrad spekulation om platsers betydelse – tror jag.
-    Årliga skolstartsmästerskapen för föräldrar
-    Prince appropiering
-    Melankoli över att ha lämnat Norrland.
-    Klonings-debatten, den vi fotografer ägnar oss åt med tvångsmässig iver
-    Hud eller yta?
-    Om tid  

-    Pälsmösse-filosofi

THERE ARE 8 COMMENTS ON “Pausmusik”

Karin

18. December 2008 at 15:57

Åh! var finns denna fina lampa? Att ingen sitter uder den och läser?!
Ja jag blev nyfiken att läsa när du skrev -läserni en enda text…

Fy -precis som du beskriver -som ett slag i magen-kändes det att se fotografiet och texten om och av soldaters fotgraferande …att man mår illa och så äckligt människan kan bära sig åt….jag önskar alltid hämnd och hoppas att dessa äckel blir straffade i sitt liv..inte nödvändigtvis rättsligt utan värre- men så är man plöstligt inne på deras linje om man tänker så..man försöker ju bara själv vara en god medmänniska eller?
Jag tycker barnvagnen är fin, undrar omdet inte är just en sån vi köpte till våran första, det är samma tid och det modet då-ljusgrå skinnimitation-jag kan visa dig den vid tillfälle, vi har den kvar…
underbara sportbilder, Jenny, man kan nästan ana vad som sägs på bilderna eller vad som skall ske i nästa sekund efter att bilden togs…härligt! Du kunde väl få ta lite skånska sportbilder så kanske du inte längtar så mycket tillbaka till Norrland?!

A

18. December 2008 at 21:18

Jag brukar inte le när jag sitter för mig själv och har ont i magen, men det gjorde jag när jag läste om Börje, tack.

Jenny Maria

19. December 2008 at 08:22

Karin – tidigare fanns den på Stortorget i Malmö, sedan på Lilla Torg där denna bilden togs, nu vet jag inte men jag tror att den finns på Lilla Torg även i år.

Jag är glad att du läste den texten – när någon visar förtroende och öppnar sitt hjärta som de två personerna i slutet av texten gör känner jag en lojalitet och vill att många ska läsa.

Ja… inte är den där vagnen så tokig, stora hjul, bra svikt och jag tror den kostade 200 kronor!

A – stackars dig, är du en av de många offerna för vinterkräksjukan?
Och Tack själv!

A

19. December 2008 at 15:56

Å, nej jag har aldrig haft vinterkräksjukan, peppar peppar. Det var ett alldeles sjävförvållat ilandsrelaterat magont, jag älskar dessertostar, men det gör inte min mage.

Sara

20. December 2008 at 19:06

Vilken fin lampa! Den skulle jag vilja se på riktigt. I Umeå har vi The standing man, som jag gillar. Det är en staty av en man i naturlig storlek som ser ut som vem som helst. Han är en av oss. I går noterade jag att någon hängt på honom en halsduk. Snällt.

Jenny Maria

21. December 2008 at 11:47

A – dessertostar minsann… det är nästan värt det (?)

Sara, jag känner till The standing man. Halsduk! Den typen av offentlig konst som har ett vardagligt drag bjuder in till interaktion.

Vet du Sara att det finns grupper av ”guerilla” – handarbetare i framförallt USA. De stickar, virkar, syr med mera och klär sedan offentlig konst, lyktstolpar och vägskyltar i handarbete.

Du känner säkert till det.

Tove

22. December 2008 at 21:01

Det är inte så roligt att vara född just före julafton när ens egna barn t.o.m. glömmer bort en allt emellanåt. Hade jag fått välja hade jag valt att bli född 16 maj.

Emma

30. December 2008 at 23:27

Bilden… SHIT, HELT SJUKT FANTASTISK!

COMMENT ON THIS POST